Freetown, 040714 (IPS) – Vapnen har tystnat, och mördandet och terrorn mot civilbefolkningen har tagit slut. Men problemet med narkotikamissbruk finns kvar i Sierra Leone.
– Det här problemet är av skrämmande proportioner. Om man inte tar itu med det snabbt och kraftfullt riskerar det att förtära en hel generation ungdomar, säger Edward Nahim, Sierra Leones enda psykiater.
– Omkring 90 procent av alla mentalsjukdomar som jag har behandlat har med narkotikamissbruk att göra. Det är alarmerande.
Enligt Nahim är de vanligaste illegala drogerna i Sierra Leone marijuana, heroin och kokain. Han menar att arbetslöshet och frustration bland landets ungdomar ofta är det som leder till drogmissbruk.
Under den större delen av nittiotalet pågick ett brutalt inbördeskrig i Sierra Leone, och drogerna var en viktig del av kriget. Många barn tvingades att gå med i stridande fraktioner. De drogades och skickades ut i strider där de ofta begick fruktansvärda övergrepp mot civilbefolkningen. Rebellrörelsen RUF blev till exempel ökänd för att dess soldater amputerade armar och ben på civila.
Efter flera misslyckade fredsavtal tog konflikten till sist slut i januari 2002, och en krigstribunal inrättades för att åtala de ansvariga för övergreppen.
Studier under de senaste månaderna visar att narkotikamissbruket i landet ökar, även om det ännu inte är lika omfattande som under kriget.
Enligt Ibrahim Kamara, som arbetar med ungdomar, finns före detta soldater, gatubarn och arbetslösa ungdomar bland missbrukarna.
– Men mer än 65 procent är sådana som har deltagit i striderna, och de är ett hot mot den bräckliga freden och stabiliteten som vi har nu. Regeringen måste agera snabbt för att ta tillvara på ungdomarnas energi. Många av dem slogs under kriget, och de känner inte till något annat än droger, laglöshet och våld.
Liksom i andra länder finns det också en stark koppling mellan drogmissbruk och kriminalitet.
– Jag har funnit att 78 procent av de som gripits av poisen för brott testade positivt för en eller flera droger, säger den brittiska psykologiforskaren Shaun Collins. Han har nyligen genomfört en undersökning bland fångar i Sierra Leone.
Och enligt landets polis håller Sierra Leone dessutom på att bli en viktigt genomfartsled för narkotika som smugglas till Europa, Nord- och Sydamerika.
– Vi grep nyligen en nigerian med omkring 4,5 kilo kokain på Lungi-flygplatsen, och därefter greps en brittisk medborgare med stora mängder heroin. I båda fallen var narkotikan på väg till Storbritannien, säger polistalesmannen Kruschev Kargbo.
För två år sedan upprättade regeringen en särskild narkotikamyndighet, som leds av den före detta polischefen Kandeh Bangura. Myndigheten ska arbeta mot droger i samarbete med polisens narkotikarotel.
– Regeringen inrättade myndigheten som ett svar på allmänhetens krav på åtgärder mot det växande narkotikamissbruket. Vi gör allt vi kan för att tackla problemet, eftersom det är en tydlig motivation för ungdomar att återfalla i det våld som vi såg under nittiotalet, säger Bangura. Men informationen om de droger som konfiskeras är otydlig, och polisen säger bara att man ”gör betydande framsteg”.
Det vaga svaret har väckt misstankar på en del håll, och gett upphov till anklagelser om att polisen inte är så aktiva som de hävdar att de är.
Mustapha Bangura, socialarbetare och rådgivare för ungdomar, säger att en del myndighetspersoner samarbetar med smugglare och knarkhandlare.
– Smugglarna betalar så kallade ”beskyddaravgifter” till polisen och andra säkerhetsorgan, och på så sätt är det lätt för dem att lyckas med sin verksamhet, säger han.
Och regeringens problem med att ta hand om narkotikans offer har lett till att religiösa ledare har försökt fylla luckan. Pastor Morie Gobeh driver centret Vilostaden i Freetown, där narkotikaberoende får rådgivning och behandling. För närvarande bor 40 personer på centret. Och de kommer från alla sektorer i samhället.
– Bland ungdomarna finns universitetsstudenter, före detta soldater, gatubarn och ungdomar från slummen, säger Gobeh.
Han säger att det finns ett stort behov av att regeringen, föräldrar och allmänheten slår sig samman för att bekämpa narkotikaproblemen.
– Tills det händer löper vi risken att våra ungdomar återgår till våld och oroligheter. De är en tickande bomb som bara väntar på att utnyttjas av farliga och krigiska personer.
