Havanna, 040623 (IPS) – Ingen kan minnas någonting liknande, säger Florencio Ortiz, som bor i den torkedrabbade provinsen Camagüey i östra Kuba.
– Korna är skinntorra, de producerar ingen mjölk, och vi har ingenting att mata dem med, säger Ortiz.
Inte ens våren, normalt sett den mest regniga perioden i Kuba, kunde lindra lidandet för landets boskap.
Torkan började i början av 2003 och sedan dess har många djur dött av törst och svält. De som fortfarande lever har i genomsnitt tappat 53 kilo i vikt.
Camagüey och grannprovinserna Holguín och Las Tunas har drabbats hårdast av torkan, enligt vicepresidenten Carlos Lage som i förra veckan reste runt i östra delen av landet.
I de östliga provinser som drabbats av torkan bor 2 av Kubas 11,2 miljoner invånare. Camagüey, traditionellt sett Kubas ledande jordbruksprovins, har rapporterat om att 100 boskap om dagen har dött de senaste månaderna.
Hårdast drabbat är sydöstra Kuba, där omkring 3 400 vattenkällor har torkat ut sedan början av 2003. Under maj månad regnar det normalt sett kraftigt i landet, men årets maj var det torraste på 43 år.
Bönderna letar nu efter alternativ föda till sin boskap. Men problemet är inte nytt. Kuba litade till stor del till de 600 000 ton råmaterial till djurfoder som Sovjetunionen tillhandahöll innan dess kollaps, vilken gav upphov till en långdragen ekonomisk kris i Kuba.
De statliga jordbruks- och sockerindustrierna arbetar nu tillsammans för att täcka behovet av djurfoder. Man använder bland annat rester av sockerrör och andra restprodukter.
Enligt experter har bristen på vatten varit en av boskapsindustrins svaga punkter under många år, eftersom de delar av landet som får mest regn används till frukt- och grönsaksodling, medan boskapen hålls på de mest torra och åderlåtna jordarna.
