Jakarta, 040414 (IPS) – Länge var 20 procent av platserna i det indonesiska parlamentet reserverade för landets militär. Men nu har tiden kommit för officerarna att lämna sina platser.
När Indonesiens nya utökade parlament, till vilket val hölls nyligen, sammankallas i oktober kommer inte längre de 75 militärerna att sitta med. Det innebär att ännu ett steg tas i det demokratiska reformarbete som pågått sedan 1998.
– Det kommer att bli annorlunda eftersom vi brukade se hur officerarna kom i tid, säger Ujang Royadi, som arbetar i parlamentsbyggnaden i centrala Jakarta, och antyder att de civila politikerna kanske inte alltid är lika disciplinerade. Men demokrati handlar inte bara om att vara i tid. Den lag som tillät att militärer nominerades till parlamentet – vilket innebar att arméns roll i politiken institutionaliserades – har länge kritiserats för att utgöra ett hinder i det politiska systemet. – Vi har inte haft demokrati under de senaste fem åren eftersom vi fortfarande hade dessa ickevalda representanter. Men nu kommer det att bli mer demokratiskt, säger den före detta parlamentarikern Rahman Tolleng, som i början av 1970-talet upplevde hur militären tog över 20 procent av platserna i parlamentet. Nominerandet av ickevalda militärer inleddes 1959, då president Sukarno avskedade den demokratiskt valda regeringen och utsåg ett eget parlament, där bland andra militären ingick. Sukarno störtades i en statskupp 1965. Under det tidiga 70-talet stärkte diktatorn Suharto militärens roll i landet. Suharto gav militären 100 av de 500 platserna i parlamentet. Åtgärden motiverades med att skydda landet från kommunister och muslimska fundamentalister. Suharto påbörjade sedan en militarisering av hela landets politiska system. Många av de politiska posterna tillsattes av militärer. Sedan Suharto tvingats bort från makten efter folkliga protester 1998 började många grupper genast kräva att militärens platser i alla beslutande församlingar skulle dras tillbaka.
Men under en övergångsperiod tilläts militären behålla 75 av sina 100 platser i parlamentet. Det dröjde fram till 2002 innan beslutet kom om att alla militärens platser skulle bort. Landets armé förbjöd samtidigt aktiva militärer från att kandidera till valbara poster, samtidigt som man i samförstånd beslöt att dra sig tillbaka från parlamentet – vars platser kommer att utökas till 550 i samband med att man kallas samman igen i oktober. Men trots att detta är ett positivt tecken för den framväxande demokratin är frågan om en verklig förändring av militärens roll inom politiken fortfarande öppen. Försvarsanalytikern Rizal Sukma, som arbetar vid Centret för strategiska och internationella studier, menar att många militärer fortfarande påverkar landets politik. – De väpnade styrkornas huvudkvarter styr fortfarande försvarsdepartementet, snarare än tvärtom, säger Rizal, och pekar på exempel där aktiva generaler styrt vapeninköp och andra försvarspolitiska frågor. Men trots detta tycks den övervägande trenden vara att utesluta militären från de politiska besluten. Posma Lumbang Tobing kommer att bli den siste som leder den militära sektionen i landets parlament.
– Vi bidrog med mycket till parlamentet, säger han och påpekar att en grupp akademiker är i färd med att skriva en bok om militärens roll i parlamentet.
– Om inte annat bidrog vi med disciplin genom att komma i tid, och förhoppningsvis kommer framtida medlemmar att ha samma disciplin, säger Tobing.
