Teheran, 040318 (IPS) – Brasor sprakade och raketer lyste upp den mörka himlen när iranier trotsade det religiösa ledarskapet och genomförde sina eldtraditioner inför det persiska nyåret den 21 mars.
Årets sista onsdag enligt den persiska kalendern kallas Charshanbeh Suri.
Den dagen har invånarna i det nuvarande Iran firat med eld i urminnes tider, sedan långt före islams födelse för cirka 1400 år sedan.
Även i år gav sig tusentals människor – unga så väl som gamla – ut på gatorna i Teheran och i andra städer för att tända eldar natten mellan tisdag och onsdag.
De gjorde det trots att de statsstyrda medierna hade utropat just denna tisdag till en officiell sorgedag till den fjärde shiitiske imamen Sajjads ära. Firandet av årets slut skedde också i trots mot flera fatwor – påbud – som gjorts av religiösa auktoriteter som varnat människor för att tända hedniska eldar.
– Du vet, unga människor här bryr sig inte om de här fatworna, säger Ahmad Eqbali, som äger en affär i en av Teherans mer välbärgade stadsdelar.
Även myndigheterna i huvudstaden verkar delvis ha ge upp hoppet om att förmå iranierna att inte fira Charshanbeh Suri. I år har gick polisen ut och hänvisade människor till 50 plaster i Teheran där det är tillåtet att göra upp eld för att undvika kaos.
– Polisens agerande visar på en reträtt från den islamistiska regimen. Fram tills förra året ignorerade myndigheterna totalt den förislamiska kulturen med eldceremonier men i år verkar de ha gett efter, säger Lohrasb Farvardin innan han hoppar över en brasa som brinner framför hans hus.
– Enligt mytforskarna härrör dyrkandet av elden till fem årtusenden före Kristus, säger Lohrasb, som bekänner sig till den uråldriga persiska religionen zoroastrism. Han har nyligen återvänt till Iran efter att ha levt i Silicon Valley, USA, i över 20 år.
– Det är djupt rotat i vår historia trots att den islamistiska regimen, utan att lyckas, har försökt ignorera det.
I Iran är eldriterna knutna till Zarathustra, även kallad Zoroaster, profeten inom zoroastrismen. Zarathustra ska ha levt i det som idag är nordvästra Iran. I dag har eldriterna även fått en politisk betydelse, de har blivit en symbol för motståndet mot den islamistiska regimen.
– Sedan den islamistiska regimens triumf så har fanatiska statstjänstemän inte förespråkat iransk kultur utan muslimsk och arabisk. På grund av det, som en reaktion, tenderar medelklassen att överdriva det iranska kulturarvet, säger Feridoun Amiri som arbetar som rektor på en skola i Teheran.
Firandet med eldar inför nyåret har också blivit en festival för de unga i Iran.
– Genom att skapa oljud med sina raketer och hemmagjorda sprängämnen ventilerar de unga sin frustration och ilska mot det styrande islamistiska etablissemanget, säger Mernoush Parsanejad, konstnär och outgiven författare.
Till och med den heliga staden Qom, en muslimsk bastion två tillmars bilfärd söder om Teheran, verkar ha fallit för nyårfirandet som prästerskapet brännmärkt som hedniskt.
– I Qoms rikare områden och i utkanten av stan samlas unga människor och utmanar polisens batonger, säger Farid Modarresi, journaliststuderade från Qom.
Han jämför årets firande med tidigare år och säger att mullorna verkar har mjuknat i sin inställning till firandet. Men flera betraktare säger att den iranska staten är mycket misstänksam mot all tänkbar opposition.
– Regimen är vaksam mot allt som ger unga ett tillfälle att samlas och roa sig, säger en 24-årig student som inte vill att hans namn ska publiceras.
IPS träffar honom i närheten av Teherans universitet där omfattande studentuppror organiserades för snart fem år sedan.
– Inte ens shiitiska religiösa ritualer är godkända om de inte hålls inom normer som definierats av staten, säger han.
