Tokyo, 040317 (IPS) – Samtidigt som den japanska lågkonjunkturen aldrig riktig verkar vilja släppa greppet om landet, så ökar nostalgin över 50och 60-talet, tiden då Japan grundlade efterkrigstidens ekonomiska mirakel.
68-åriga Hidetoshi Yokokawa var så fascinerad av den period som i Japan kallas för Showa att han 1997 startade ett museum med Showa-produkter.
– Muséet är en succé, och antalet besökare har ökat. Allt fler delar min fascination och stolthet över den tiden, säger Yokokawa.
Showa omfattar en lång och turbulent period i Japans historia – en period som börjar med kejsaren Hirohito, som ledde Japans kolonisering av stora delar av Asien under 30-talet, via världskriget, Japans nederlag och 50- och 60-talet då landet byggdes upp på nytt och blev världens näst största ekonomi. Perioden avslutades 1989 då kejsar Hirihito dog.
Showa-renässansen handlar mest om de bästa åren under perioden – tiden efter kriget, då Japans högteknologiska industri föddes – och, framför allt för äldre japaner, om den nationalistiska lockelsen i den starka kejserliga armén som lade stora delar av Asien under sig.
I dag ser många fortfarande tillbaka och säger att den japanska militären visade att den var den enda i Asien som kunde stå upp mot de västerländska kolonisatörerna i regionen.
– Showa-kejsaren har fortfarande en enorm popularitet. Folk som jag ser honom som en stark karaktär som hade förmågan att stå upp för Japan. Inte som politikerna i dag, säger Yokokawa.
Föremålen på Yokokawas museum är intressanta exempel på hur japanerna noggrant kopierade de västerländska industriländernas tillverkningsteknik och därefter gjorde sina egna produkter i början och mitten av femtiotalet.
Några av de populäraste utställningsföremålen är Japans första radioapparater, handdrivna tvättmaskiner och tidiga tv-apparater.
Yokokawas Showa-museum är ett av flera som har öppnats i Japan under senare år.
Ett av dem är tillägnat film- och popstjärnor från perioden, och har en stor samling affischer, magasin och andra föremål.
– En stor del av efterkrigstidens konst speglar krigsslutet och återkomsten av västerländsk kultur i Japan. Under kriget var det till och med förbjudet att tala engelska – fiendens språk, säger 55-åriga Kanako Nakayama, som samlar på Showa-föremål.
Och många av de mest populära artisterna från den tiden är utstyrda som amerikanska filmstjärnor. Affischerna visar japanska femme fatales som har bytt den traditionella kimonon mot tajta glittrande klänningar från Paris eller New York.
Nakayama säger att muséerna har återväckt hennes förtjusning över Showa-perioden.
– Strävan mot materialism och välstånd bland vanliga japaner skapade en pulserande energi. Mina föräldrar arbetade hårt, och köpte kyl, tv och tvättmaskin. Alla trodde att vi hade en fantastisk framtid, till skillnad från dagens pessimism.
Och affärsägarna har inte varit sena att slå mynt av japanernas nostalgiska ådra. Många butiker har öppnats som säljer nytillverkade 50- och 60-talsprodukter och man beräknar att retroföremål såldes för motsvarande mer än 60 miljarder kronor under förra året.
55-årige Koji Kubo, som har en butik för Showa-föremål, och som själv är samlare, säger att en stor del av kunderna är de medelålders män som själva var inblandade i produktionen av de ursprungliga produkterna när de var unga.
– Nytillverkningarna tilltalar den generationen eftersom de väcker nostalgi för deras ungdom och för vad de åstadkom, säger Kubo.
