Peking, 040301 (IPS) – Pekings målsättning att bli en ultramodern framtidsstad har utlöst liknande ambitioner i många av landets större städer. Resultatet har lett till ett återupplivande av debatten om framtida megastäder i Kina.
Den kinesiska huvudstaden lanserade nyligen en ambitiös plan om att skapa en ”modern kosmopolitisk stad med unik karaktär”, en byråkratisk formulering som handlar om att Peking ska inta en plats bredvid globala storstäder som New York, Tokyo och London. Målsättningen är att vara klar med projektet till år 2020, då staden enligt borgmästaren Wang Qishan ska vara fullt moderniserad och ha en infrastruktur värdig en världsmetropol. Staden har redan blivit föremål för det mest omfattande ombyggnadsprojekt som någonsin genomförts i en redan existerande stad. Detta inför den kommande Olympiaden i Peking 2008. Oberoende experter bedömer att summan för ombyggnaden kan bli uppemot motsvarande 100 miljarder dollar.
En jättestad med stora avenyer, massiva ringleder, stora arenor och shoppingarkader håller snabbt på att växa fram. Samtidigt håller återstoden av det gamla Peking på att försvinna i takt med att den nya bebyggelsen tar plats.
Men inte alla är positiva till utvecklingen. FN:s kulturorgan Unesco, som listat Pekings innerstad på sin världsarvslista, har kritiserat den okänslighet som byggherrar och de lokala myndigheterna visat upp. Endast 25 av stadens 6 000 ”hutong”, de trånga gränder som löper genom innerstaden, kommer att finnas kvar. Av ett tusental tempel kommer bara några dussin att stå kvar som isolerade öar bland åttafiliga vägar, i skuggan av gigantiska torn i stål och glas.
De som är kritiska mot utvecklingen menar att förstörelsen av det gamla Kina kommer att leda till att Peking får svårt att mäta sig med städer som Paris och London, vilka lyckats inkorporera sitt förflutna med framtiden. Men de kinesiska ledarna är inte intresserade av att titta bakåt. Istället vill man visa att framtiden tillhör Kina. Och utvecklingen i Peking har även påverkat ett flertal andra kinesiska städer – som också vill förvandlas till metropoler. Bland kandidaterna finns många fler än de självklara kandidaterna – Shanghai och Guangzhou. Yao Bing, som arbetar för kommunistpartiets kommission för disciplinära inspektioner, säger till den engelskspråkiga dagstidningen China Daily att en stor andel av de kinesiska städerna vill utvecklas till internationella metropoler. Bland dessa finns bland andra städerna Haikou och Shenyang – och många fler. Ambitionerna speglar delvis en förändring i kommunistpartiets traditionella motstånd mot utvecklandet av kinesiska megastäder.
Under inledningen av de ekonomiska reformerna, som startades av den dåvarande ledaren Deng Xiaoping på 80-talet, föredrog regeringen mindre städer. Detta eftersom man oroade sig för att större städer skulle bli mer instabila på grund av en stor inflyttning från landsbygden. Under tidigt 90-tal skapades buffertstäder, bestående av färre än en halv miljon invånare – i syfte att förhindra att storstäderna fick en alltför stor inflyttning. Mellan 1990 och 1997 utvecklades fler än 200 sådana städer.
Sedan kom satellitbilder som visade att stora jordbruksmarker gick förlorade på grund av byggandet av bostäder, vägar och fabriker, och regeringen slutade uppmuntra till utbyggnaden av städer. På senare år har urbaniseringen skjutit fart, vilket underblåsts av bedömningar om att en ökande befolkning i de största städerna skulle leda till mer konsumtion, samtidigt som mark och andra resurser skulle sparas. – Vi beräknar att fram till år 2020 ska närmare 300 till 400 miljoner landbygdsbor ha flyttat till städerna, berättade Chen Xiwen, en av landets viktigaste landbygdpolitiker, nyligen. Regeringsföreträdare har dessutom velat närma sig de globala urbaniseringssiffrorna. Trots att var femte människa är kines har landet endast två megastäder med en befolkning på över tio miljoner invånare – Shanghai och Peking. Staden Chongqing, som har en officiell befolkning på fler än 30 miljoner invånare, är en konstgjord megastad som skapats genom att man slagit ihop själva staden med kringliggande områden. Själva staden Chongqings befolkning är mindre än fem miljoner invånare.
