Belgrad, 040206 (IPS) – Den 1 maj blir Slovenien det första av de före detta jugoslaviska länderna som går med i EU. Den lilla alpina nationen Slovenien var den mest utvecklade och västerländska republiken i före detta Jugoslavien. Men även Slovenien har drabbats av det virus som spritt sig i nationerna som en gång utgjorde Jugoslavien: främlingsfientligheten.
EU har upprepande gånger riktat kritik mot slovenerna för bristande tolerans och krävt förbättringar. Av landets två miljoner invånare har omkring 150 000 icke-slovenskt ursprung.
”Budskapet från EU är att främlingsfientligheten ökar. Vårt land måste på allvar ta itu med problemen”, skrev nyligen dagstidningen Delo. Den varningen kom mitt i en upprörd debatt om huruvida en moské ska byggas i huvudstaden Ljubljana. Staden har 270 000 invånare, av vilka cirka 10 000 är muslimer framförallt av bosnisk eller albansk härkomst. Just nu diskuteras om att hålla en folkomröstning i frågan. – Om vi godkänner byggandet av moskén så kommer vi medvetet eller inte medvetet att bidra till al-Qaidas infrastruktur, säger politikern Andrej Umek som tillhör slovenska Folkpartiet. Enligt en undersökning gjord av ett forskarteam vid institutionen för statskunskap på universitetet i Ljubljana delar 44 procent av statsborna Umeks inställning. Forskarna har också studerat slovenernas inställning till invandrare och asylsökande, vilket kommer att hamna i fokus när landet öppnar sina gränser mot andra EU-länder. – Vår undersökning visar att bara knappt hälften av slovenerna är för lika rättigheter för invandare som för slovener, jämfört med exempelvis 86 procent av svenskarna. Bara 41 procent av slovenerna säger att de förstår ordet tolerans, säger Noko Tos, en av forskarna som gjort studien. Det resultatet kom inte som en överraskning för många slovener med utländsk bakgrund. Särskilt inte för den grupp som blev utraderade ur alla register 1992. Det handlar om minst 29 000 kroater, serber, bosnier, albaner, italienare och ungrare som utan vetskap och förvarning ströks ur registren trots att de flesta hade varit permanenta invånare i Slovenien i årtionden. Det fel de begått var att de inte hade ansökt om medborgarskap i det nyligen självständiga landet före februari 1992. Slovenien blev självständigt i juni 1991. De 29 000 stod plötsligt inför valet att lämna landet eller stanna kvar illegalt och kämpa för sin rätt. Nästan samtliga förlorade sina jobb eftersom de inte fick arbeta utan korrekta tillstånd. Trots det stannande många kvar.
– Folk var väldigt förvirrade vid den här tidpunkten, övertygade om att deras status som permanenta invånare i Slovenien, deras äktenskap eller deras arbeten gav dem rätten att stanna, säger journalisten Svetlana Vasovic Mekina. Hon är själv född i Belgrad, men gift med en sloven och har bott i Ljubljana sedan mitten av 80-talet. Hon har specialiserat sig på vad som hänt med de ”utraderade” slovenerna och arbetar med en dokumentär för brittiska BBC. – Det officiella antalet utraderade är 29 000 men enligt andra källor handlade det om 130 000 personer. Många blev rädda och gav sig av, det är därför det officiella antalet är 29 000, säger Vasovic Mekina.
Efter juridiska tvister som drivits av de drabbade och av människorättsorganisationer som stödjer dem har Sloveniens författningsdomstol beslutat att de ska återinföras i de officiella registren och parlamentet har antagit en lag för att driva igenom beslutet. Men vissa nationalistiska partier vill inte acceptera beslutet och kräver en folkomröstning i frågan.
– Det hela handlar inte om vilka rättigheter den slovenska staten ska ge de här människorna, det handlar om de rättigheter den illegalt tog ifrån dem 1992, säger advokaten Matevz Kirvic.
