Peshawar, 040108 (IPS) – Mir Swat Khan slogs tillsammans med talibanerna efter den USA-ledda attacken mot Afghanistan i november 2001. Nu sitter han i centralfängelset i Peshawar i norra Pakistan.
Den 23-årige rödhårige fången kommer från Chitral-distriktet i Pakistan. I andra kläder än de traditionella som han bär skulle han lätt kunna tas för en europé.
Mir härstammar från Birir, en av de tre avlägsna dalar – Rambur och Bamburet är de andra två – som bebos av kalashfolket, en liten religiös minoritet i Hindukush-området i norra Pakistan.
De 3 000 människor som tillhör kalashfolket anses vara ättlingar till Alexander den stores styrkor. De har en religion med flera gudar. Den lägger stor vikt vid att skilja mellan det som är “rent” och “orent”.
Men i dag är livet hårt för många kalasher. De odlar vete, majs och grönsaker, samt föder upp getter, och för många är det svårt att få det att gå ihop.
Mir Swat är också ett exempel på vad en del kallar kalashernas förfall – många av folkgruppens medlemmar har konverterat.
– När jag släpps fri skulle jag vilja träffa min familj, tillbringa tid med dem, och så skulle jag vilja slutföra mina religiösa studier, säger Mir, som började läsa islamska böcker när han gick i skolan. 1993 konverterade han.
– Jag blev imponerad av islams läror. Det är ett helt förhållningssätt till livet, säger Mir Swat.
2001 studerade han vid en madrasah – islamsk skola – i Karachi innan han reste till Afghanistan. Han kände sig tvungen att försvara talibanerna.
Hans liv har blivit väldigt annorlunda jämfört med det liv hans eget folk lever. De har sina egna seder och högtider.
Under mer än ett år visste Mir Swats familj inte att han hade fängslats i Afghanistan. De fick inte veta det förrän i början av förra året, genom ett brev från Röda korset.
Shahjehan Sayed, ordförande för institutionen för journalistik och kommunikationsvetenskap vid Peshawars universitet, som har besökt dalarna flera gånger, menar att den ekonomiskt svåra situationen och inflytande utifrån är viktiga faktorer bakom konverteringarna.
– Förr i tiden hade kalasherna inte så mycket kontakt med världen runtomkring. Men nu när de utsätts för influenser utifrån vill de förändra sina förhållanden.
Han får medhåll av Maurine Lines, en 66-årig brittisk författarinna som har bott i kalashernas område under 15 år.
– Unga kalasher blir frustrerade när de inte kan få några jobb och inte har något att göra. Den frustrationen leder till att de flyttar och konverterar.
Traditionellt tillämpar kalashfolket en bytesekonomi, och pengar är ett ganska nytt fenomen i dalarna. Men allt fler unga väljer att lämna dalgångarna för att utbilda sig och skaffa lönearbeten någon annan stans.
Ett annat tecken på att tiderna förändras är satellit-tv och turism, som har inneburit stora förändringar i kalashernas liv.
Ett exempel på det är byn Karakal i Bamburet-dalen. Där bor 40 kalash-familjer, och under de senaste åren har fyra parabolantenner dykt upp på hustaken i byn. Och vid vägkanten finns nu en liten biograf där unga pojkar och vuxna kan se film.
Shahzada Khan, som bor i Karakal, säger att han är oroad över sin son Yohanna, eftersom han tillbringar mycket tid framför tv:n, och får se bilder av en livsstil som är långt ifrån vad som finns hemma.
– Han har blivit bortskämd, säger Khan.
Turismen har gett inkomster och förändring. Men all förändring som turismen fört med sig är inte välkommen. De hotell som har byggts i Bamburet ägs alla av folk utifrån.
Maurine Lines säger att de viktiga små vattenkanaler som rinner genom Bamburet- och Rambur-dalen har blivit förorenade eftersom hotellen släpper ut förorenat vatten i dem.
Lines hävdar att bristen på planering, skogsavverkningen och kommersialiseringen har skadat både miljön och kalashfolkets kultur.
