Washington, 031219 (IPS) – Med Saddam Hussein på kroken, tycks den amerikanska administrationen ha bestämt sig för att försöka få de amerikanska väljarna att glömma de skäl som USA använde för att rättfärdiga invasionen av Irak.
Hittills har de försöken tagit två uttryck. För det första har administrationen – inklusive presidenten själv – antytt att störtandet och tillfångatagandet av Saddam Hussein var ett tillräckligt skäl för att gå i krig, och för det andra har man passat på att avveckla USA:s ansträngningar för att hitta massförstörelsevapen i skuggan av den stora nyheten om Saddams gripande.
I en tv-sänd intervju tidigare i veckan tycktes Bush avfärda betydelsen av huruvida Irak hade massförstörelsevapen eller inte.
– Vad gör det för skillnad?, frågade Bush, och sa senare att han var övertygad om att Saddam utgjorde ett växande hot efter attackerna den elfte september 2001.
– Så vi gjorde oss av med honom, och det finns ingen tvekan om att världen är en säkrare, friare plats sedan Saddam försvann.
Samtidigt tycks nyheten om att David Kay, chef för undersökningsgruppen ISG, som har letat efter massförstörelsevapen i Irak, avgår i nästa månad bekräfta att de amerikanska underrättelseorganen har dragit slutsatsen att det inte finns några massförstörelsevapen i Irak.
Tidpunkten för de ännu obekräftade rapporterna om Kays beslut – medan de amerikanska medierna fortfarande firar tillfångatagandet av Saddam – tyder på att administrationen vill avsluta sökandet medan kongressledamöterna, som har krävt bevis på att det fanns massförstörelsevapen i Irak, är på semester och inte har samma möjlighet att ställa pinsamma frågor om vad presidenten visste och när han visste det.
– Jag vet inte om jag har sett någonting så här cyniskt under mina många år på Capitol Hill, säger en kongressmedarbetare.
– De hoppas tydligen att kongressen och den amerikanska allmänheten ska glömma att de gick ut i krig på grund av ett hot som aldrig existerade.
Flera bedömare menar att Kays beslut att avgå är ett tyst medgivande om att han inte tror att man kommer att hitta några massförstörelsevapen.
– När nu Kay, som stödde administrationens påståenden om massförstörelsevapen, avgår, tyder det på att han inte förväntar sig att gräva fram några av de vapen som tidigare målades ut som ett hot och som krävde ett amerikanskt ingripande, säger Charles Pena, chef för försvarsstudier vid tankesmedjan Cato Institute.
Pena, liksom många andra, säger att Kays avgång borde leda till nya frågor kring grunden för administrationens påståenden inför kriget. Dessa påståenden utreds redan av kongressens underrättelsekommittéer, som dock inte kommer att återsamlas förrän i mitten av januari.
När administrationen började förbereda sig för krig på allvar för ungefär 16 månader sedan, var det framför allt två hotbilder som frammanades – att den irakiska regimen hade kvar stora lager av massförstörelsevapen och missiler, samt att den samarbetade med al-Qaida och andra terrorgrupper.
Den amerikanska administrationens påståenden om Iraks lager av massförstörelsevapen godtogs till stor del, medan påståendena om kopplingar till al-Qaida möttes av ifrågasättande från såväl terroristexperter som USA:s allierade runt om i världen.
Även om president Bush och vicepresidenten Dick Cheney aldrig helt och hållet avskrev anklagelserna om kopplingar mellan den irakiska regimen och al-Qaida, betonade de allt mer hotet från massförstörelsevapen under den sista tiden innan kriget.
Försvarsministern Donald Rumsfeld sa till och med den 30:e mars – tio dagar efter invasionen – att USA visste var massförstörelsevapnen fanns.
Men administrationens retorik började falla i bitar när de amerikanska trupperna hade tagit kontroll över större delen av landet, inklusive det område som Rumsfeld hade pekat ut, utan att för den sakens skull hitta några bevis för att Irak hade haft massförstörelsevapen.
Och i juli hävdade den före detta ambassadören Joseph Wilson att administrationen måste ha känt till att Bushs påståenden om att Irak hade försökt köpa uran från Niger var påhittade. Wilson hade då besökt Niger på uppdrag av CIA.
Vid samma tid anställde CIA Kay, som under en längre tid hade hävdat att Irak hade stora lager av massförstörelsevapen, för att leda ISG, som till en kostnad av nästan en miljard dollar hade fått uppgiften att hitta dessa vapen.
Kay lämnade en rapport i oktober där han medgav att man inte hade hittat några vapen, och inte heller några spår efter någon framställning av kemiska vapen efter 1991. Men han betonade att hans undersökningar hade visat att Irak hade haft ”laboratorium” som skulle kunna användas för att utveckla massförstörelsevapen.
Men vid det laget verkade administrationen redan ha börjat distansera sig från Kays arbete, och under de följande månaderna flyttades hundratals ISG-medarbetare för att i stället arbeta med att bekämpa de grupper som attackerade amerikanska styrkor.
– Jag tror att David Kay har nått slutet av sin resa, och om han trodde att det fanns mer arbete att göra skulle han stanna för att göra det. Jag tror att CIA och Vita huset har kommit fram till att det inte finns några massförstörelsevapen, säger Scott Ritter, före detta vapeninspektör för FN.
Ritter, vars skepticism mot administrationens påståenden innan kriget ofta ledde till hårda attacker mot honom – det påstods till och med att han arbetade för Saddam Hussein – menar att administrationen använder gripandet av Saddam för att avleda uppmärksamheten från frågan om massförstörelsevapen.
– Frågan är om kongressen och det amerikanska folket kommer att finna sig i det.
