Tehran, 031124 (IPS) – ''Att klippa banden med den sionistiska regimen är ett måste för den islamiska världen”, står det på ett plakat på Tajrish-torget i Teheran, ett välbärgat område i norra delen av huvudstaden.
Plakatet är uppsatt för att fira den dag som grundaren av den iranska islamiska republiken, Ayatollah Khomeini, har utropat till al-Quds-dagen (Jerusalem-dagen). I år inföll den den 21 november.
På frågan vad han anser om skylten svarar 19-årige Kambiz Rasouli, som går hand i hand med sin flickvän: – Det är inte vår sak. Gå och fråga Khatami (Irans president).
Precis som ett stort antal unga iranier som IPS intervjuat verkar Rasouli inte bry sig särskilt mycket om al-Quds-dagen, som firas den sista fredagen under fastemånaden Ramadan.
Men för det officiella Iran är detta en stor dag. En hel vecka före al-Quds har medierna lovprisat Khomeinis initiativ att utnämna detta till “islams dag”. Statliga radio och tv kanaler har sänt debatter mellan ” antisionist-experter” och visat anti-israeliska demonstrationer i Libanon och i de palestinska områdena. Avbildningar av den amerikanske presidenten George W Bush och av Israels premiärminister Ariel Sharon, som tillverkats av olika statliga organisationer, har bränts framför tv-kamerorna.
Omkring 100 palestinier som skadats av israelisk militär deltog i manifestationerna under al-Quds-dagen i Teheran. De uttryckte sin tacksamhet mot de iranska ledarna för att de blivit inbjudna till Teheran.
En äldre palestinsk dam sa till lokala tv-stationer att “Iran är det enda islamiska land som bjuder in palestinierna och som uppriktigt stödjer intifadan”.
Men den retoriken imponerar inte på 48-årige Hussein Mohammadi, som säger att hans sympati för palestinierna som tvingas leva under israelisk ockupation inte automatiskt innebär att han stödjer regeringens retorik eller de statliga demonstrationerna mot Israel.
– Hela den iranska regimens propagandamaskin drar på all anti-israelisk retorik den kan för att dra uppmärksamheten från inhemska, kroniska problem, säger Hussain Mohammadi, som driver ett mindre företag.
– Självklart är jag inte emot att stödja den palestinska saken och hjälpa flyktingar men inte i en organiserad demonstration.
En liknande inställning har Mohsen Ararashnia och Zoya Alizadeh, båda 24.
– Det är under vår värdighet att delta i demonstrationer dit skolelever, statligt anställda, armépersonal och andra grupper bussas in och ut som slavar, säger Ararashnia.
– Vi tycker båda att det är dags att se över den religiösa retoriken inom politiken och definiera vad som är våra nationella intressen, säger Alizadeh.
– Jag vill gärna hjälpa palestinierna, men det finns inget behov av att koreografera en demonstration mot Israel. Har vi verkligen rätt att bestämma om ett land ska få existera?, säger Ararashnia, som studerar statsvetenskap vid Teherans universitet.
En annan student och politisk aktivist, som satt 30 dagar i isoleringscell efter studentprotesterna i juni, vill inte kommentera frågan.
– Lämna mig i fred – om jag säger vad jag tycker om al-Quds-dagen så kommer jag att hamna i fängelse igen!
