Mexico City, 031110 (IPS) – Av de 50 miljoner invånare i Latinamerika som tillhör ursprungsbefolkningarna är en stor majoritet fattiga. Men på mindre än ett årtionde har deras rörelser störtat två presidenter, skapat nya beslutsvägar inom politiken och tagit plats i parlament, departement och lokala organ.
Genom protester, egna kandidater i valen och en allt starkare organisering har ursprungsbefolkningarna under det senaste decenniet utövat hårda påtryckningar mot det politiska såväl som ekonomiska systemet.
– I demokratibygget går det inte längre att ignorera indianerna, vilket dessa mobiliseringar visar, säger Víctor Hugo Cárdenas, som tillhör folkgruppen aymara och var vice president i Bolivia mellan 1993 och 1997. Latinamerikas befolkning är 400 miljoner. Av de 50 miljoner som tillhör ursprungsbefolkningarna är 80 procent fattiga. Men många av dessa håller långsamt på att resa sig och kräva sina rättigheter och en plats inom politiken. I mitten av oktober ledde protester i Bolivia till att president Gonzalo Sánchez de Lozada tvingades avgå. Protesterna anfördes av bland annat aymara-ledaren Evo Morales. I juni förlorade Morales presidentvalet med knapp marginal till Sánchez de Lozada. Massiva protester från ursprungsbefolkningarna i Ecuador ledde år 2000 till att Jamil Mahuads regering tvingades avgå. Dessa båda länder har tillsammans med Guatemala, Peru och Mexiko över 30 miljoner människor som tillhör ursprungsbefolkningarna. – Vi har lärt oss genom vårt inträde i politiken att om vi är enade kan vi nå våra mål. Det är en enighet som bygger på vårt individuella och kollektiva självförtroende, säger Nina Pacari, som under årets första sju månader var Ecuadors utrikesminister. Tack vare stödet från landets rörelser för ursprungsbefolkningarna lyckades Lucio Gutiérrez vinna presidentvalet i Ecuador förra året. I dag tillhör fyra av de 100 företrädarna i landets kongress ursprungsbefolkningen. Dussintals andra sitter i landets lokala parlament. – Vi gick från att inte ha något alls till att få ministrar, parlamentsledamöter, borgmästare.och det fortsätter att öka. Nu är det inte bara de olika politiska sektorerna som tar oss i beaktande utan även medierna, säger Ricardo Ulcuango, som är ordförande för Amerikas ursprungsbefolkningars parlament. I Mexiko bidrog rebellgruppen zapatisterna, som främst består av medlemmar av ursprungsbefolkningen, till att skaka om det politiska systemet, som sedan 1929 dominerats av partiet PRI. År 2000 bildades för första gången en regering i landet som inte styrdes av PRI. I Guatemala och Peru har inte ursprungsbefolkningen påverkat politiken lika starkt som i Bolivia och Ecuador ännu, men experter menar att det är på väg.
– Ursprungsbefolkningarna har organiserat sig politiskt och det är ett nytt fenomen att ta på allvar i Latinamerika, säger Rodolfo Stavenhagen, FN:s särskilde rapportör om ursprungsbefolkningars rättigheter. I Guatemala styrs i dag 106 av de 331 lokala förvaltningarna av medlemmar av ursprungsbefolkningen. Det hade varit otänkbart för bara ett årtionde sedan. Víctor Hugo Cárdenas, som är den ende från Latinamerikas ursprungsbefolkningar som nått så högt som en vicepresidentpost, menar att det bara finns en väg att gå i framtiden, om våldsamma konfrontationer ska undvikas.
– Den politiska eliten måste en gång för alla inse att demokratin inte kan fortsätta att exkludera ursprungsbefolkningen.
(*Kintto Lucas (Ecuador), Jorge A. Grochembake (Guatemala) och Abraham Lama (Peru) bidrog till denna artikel. Tierramérica är en specialiserad nyhetstjänst (www.tierramerica.net) som produceras av IPS med stöd från FN:s utvecklingsprogram UNDP och FN:s miljöorgan UNEP.)
