Washington, 031008 (IPS) – Världsbanken anser att världens fattiga länder bör fortsätta att avreglera sina ekonomier. Det görs mest affärer i världens minst reglerade länder som också har störst potential att växa, enligt en ny Världsbanksrapport.
Enligt rapporten: ”Att göra affärer 2004” tenderar fattiga länder att reglera sina företag mest och överregleringen hindrar affärsverksamheten, tillväxten och skrämmer bort utländska investeringar. I rapporten har banken utvärderat lagar och regler i över 130 länder. Världsbanken har undersökt hur det går till att starta ett företag, att anställa och avskeda arbetare, att få kontrakt, att ta lån och att avveckla företag i de olika länderna. Författarna har också gjort jämförelser med syftet att visa att avreglering kan bidra till utveckling i fattiga länder. Ett exempel ur rapporten är att det bara tar sex månader att genomföra en konkurs i Irland medan det tar 11 år i Indien. Ett annat att det bara tar två dagar att registrera ett företag i Australien medan det tar 203 dagar i Haiti. Bolivia, Burkina Faso, Costa Rica, Filippinerna, Guatemala, Mali, Moçambique, Paraguay, Tchad och Venezuela är de länder i världen som har flest regler medan Australien, Danmark, Hongkong (Kina), Jamaica, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Singapore, Storbritannien och Sverige är minst reglerade, enligt rapporten.
Världsbanken anser att överregleringar leder till försämrad effektivitet inom statens institutioner, längre väntetider, högre kostnader och ökad arbetslöshet. Det ökar också risken för korruption, minskar produktiviteten och leder inte till bättre kvalité på de varor som tillverkas. Men alternativa analytiker är kritiska till bankens slutsats. De anser att Världsbanken försöker försvaga den allians av utvecklingsländer som stod emot kraven på ökad liberalisering av fattiga länder under WTO-mötet i Cancun förra månaden. Världshandelsorganisationens ministermöte i Cancun kollapsade sedan ett antal u-länder bildat en gemensam front mot att acceptera att fattiga länder ska fortsätta att öppna sina marknader utan att motprestationer görs från de rika länderna – främst EU och USA.
