Dhaka, 031008 (IPS) – På senare tid har allt fler privata universitet poppat upp i Bangladesh. De tjänar pengar på att det råder stor brist på högskoleplatser. Men kritiken mot de privata institutionerna är hård.
Amir Ashraf studerar datavetenskap vid ett skola med det flotta namnet Bangladesh-American University. Men han menar att det är problematiskt att lektionerna hålls i olika byggnader i ett av Dhakas mest trafikerade områden.
– Det tar en halvtimme att ta sig från en byggnad till en annan, säger han. När Ashraf och hans klasskamrater väl tagit sig till klassrummen är det svårt att höra vad föreläsarna säger på grund av den hårda trafiken utanför och allt oväsen från gatan. Om studenterna efter föreläsningens slut vill ställa frågor till läraren är det vanligtvis omöjligt.
Enligt beräkningar är nio av tio lärare på de privata universiteten inte heltidsanställda, utan får betalt per föreläsning. Föreläsarna anklagas därför ofta för att ha för fulltecknade scheman och sakna intresse för sina studenter.
Och systemet påverkar även kvalitén på undervisningen vid de statliga universiteten, eftersom personal därifrån ofta hyrs in för att jobba extra på de privata skolorna. Enligt en lärare på Dhakas universitet har undervisningen där försämrats av att många lärare samtidigt jobbar på upp till fyra privata universitet.
Rahim, som utbildat sig i företagsadministration, ångrar i dag att han utbildade sig vid ett privat universitet. Han berättar att hans föräldrar sålde sina jordegendomar för att kunna betala för hans utbildning. Men han är mycket missnöjd med vad de fick för pengarna.
– Den låga nivån på utbildningen, bristen på bibliotek och framför allt – bristen på kompetenta lärare har gjort att jag ser mörkt på framtiden. Jag begick en stor blunder som skrev in mig på ett universitet som bara var det till namnet, säger Rahim. För studenter vid de statliga universiteten, som subventioneras av myndigheterna, kostar en fyraårig utbildning runt 2 000 kronor.
För en student vid ett privat universitet kan däremot utbildningen kosta upp till 60 000 kronor.
De privata universiteten saknar ofta det fysiska utrymme som krävs för att bedriva utbildning. Och bibliotek eller samlingssalar saknas för det mesta.
I huvudstaden Dhaka har de privata universiteten på senare tid vuxit till ett par dussin, och i hela landet finns det numera ett 50-tal. Man beräknar att närmare 40 000 studenter är inskrivna på privata universitet. Men detta till trots fortsätter behovet att växa. De 17 statliga universiteten i landet har nästan 90 000 inskrivna studenter. Men de har ingen möjlighet att ge utrymme för de nästan 300 000 studenter som kommer ut från landets gymnasieskolor med förhoppningen att skaffa sig en universitetsexamen.
Det förklarar varför så många unga bangladeshier väljer att flytta utomlands för att studera vidare. Man beräknar att det finns 80 000 bangladeshiska studenter utomlands, varav minst 30 000 enbart i grannlandet Indien. Kritiken mot att bedriva utbildning som en industri har även varit hård från många politiker och företrädare för de statliga universiteten.
