Santiago, 030820 (IPS) – Fattiga östeuropéer som tigger eller spelar musik på gatorna har blivit en vanlig syn i städerna i Chile.
Rumänska Maria Covih sitter och tigger på trottoaren med sin treårige son Moises i knät. Bredvid sig har hon en skylt med texten “Jag är rumän. Jag har bott i Chile i åtta år och behöver hjälp med mat till mina åtta barn”.
Ekonomiska flyktingar från Östeuropa började komma till Sydamerika efter Berlinurens fall 1989, Sovjets kollaps 1991 och under krigen som splittrade Jugoslavien på 90-talet.
Chile är en av de starkaste och mest stabila ekonomierna i Latinamerika och landet lockar främst invandrare från fattigare sydamerikanska länder, särskilt från grannlandet Peru. Statistik från landets invandrarverk visar att östeuropéerna fortfarande utgör en mycket liten del av det totala antalet invandrare.
Covih berättar på bruten spanska att hennes familj kom till Chile med hjälp av en pingstkyrkopastor. Hennes man tjänar idag knappt 900 kronor i månaden på sitt jobb som budbärare. Paret bor med sina åtta barn och Covihs sjuka åldrade mor i ett enkelt hus för vilket de betalar drygt 1100 kronor per månad.
– Ingen hjälper oss. De bara ljuger för oss. Vi har kommit från vårt land för att vi inte kunde leva där. Kommunismen dödade min far. Jag lämnade mitt land på jakt efter ett bättre liv men jag har inte hittat det, säger Covih.
Hon och hennes familj är fast i en ond cirkel. Hennes man kan inte få ett bättre jobb eftersom han saknar uppehållstillstånd.
– Vi har bara tillfälliga visum och det är därför vi inte får några jobb.
Enligt Chiles invandrarlagstiftning ska utländska medborgare som bor i Chile kunna uppvisa att de har de ekonomiska medlen för att klara sig utan att bli en börda för samhället för att de ska kunna få uppehållstillstånd.
– Varför vi tigger? Därför att det inte finns någonting annat vi kan göra.
Vi kan inte stjäla, vi kan inte döda, vi är inga dåliga människor, säger Covih.
