Ramallah, 030522 (IPS) – En av de högsta befälhavarna i al-Aqsas martyrbrigader stirrar ut genom fönstret på sitt kontor i en av den palestinska myndighetens byggnader.
Utanför fönstret finns en dal som leder till hans hemby längre bort – Sinjel.
Just när han håller på att förklara sin pessimism över fredsprocessen ringer hans telefon. “Min dotter”, säger han och håller för luren.
– På grund av avspärrningarna har jag inte kunnat träffa henne på fyra dagar.
Befälhavaren, som tonar ner sitt inflytande över rörelsens militanta medlemmar – “de lyssnar egentligen knappt på mig” – är mycket mer pessimistisk nu än för några månader sedan. Tidigare i år arbetade han fortfarande hårt för att få såväl sina egna som fundamentalisterna i Hamas och Jihad att acceptera en vapenvila.
Nu tävlar alla de tre grupperna om vem som kan orsaka mest skada på den diplomatiska processen och den nya palestinska premiärministern, genom att bomba israeliska mål.
Under de tre veckor som har gått sedan Abu Mazen utsågs till premiärminister har de genomfört sex självmordsdåd.
Abu Mazens utnämning sammanföll också med att man presenterade det senaste internationella fredsinitiativet, den så kallade vägkartan.
– Israel har inte gjort någonting för att genomföra de åtgärder som vägkartan föreskriver för att förbättra livet för vårt folk, säger befälhavaren.
Den svåra situationen gör det svårt för sådana som honom – folk som vill ge den diplomatiska processen en chans – att övertala de militanta rörelserna att lägga ned vapnen.
Befälhavaren säger att palestinierna är frustrerade, att de känner att de har gjort allt som står i deras makt för att vägkartan ska lyckas. En del av dess föreskrifter genomfördes redan innan vägkartan presenterades, säger han, och syftar på utnämningen av en premiärminister och andra politiska reformer.
Israel, å andra sidan, har förkastat vägkartan, menar befälhavaren, och det är det som enligt honom har lett till den senaste vågen av attacker. Men han svarar något vagt på frågan om varför de militanta rörelserna eskalerar sina attacker om Israel ändå redan har förkastat fredsplanen.
Al-Aqsas martyrbrigader har kopplingar till Fatah-rörelsen, som både Yasser Arafat och Abu Mazen kommer från, och därför är deras inblandning i den senaste tidens våldsamheter anmärkningsvärd. Till skillnad från Hamas och Jihad har al-Aqsa-brigaderna knappast några politiska eller personliga invändningar mot Abu Mazen.
– Vi måste försvara oss, är befälhavarens vaga förklaring. Han syftar på att populariteten för Hamas och Jihad växer för varje självmordsattentat. Fatah har tappat mark till de fundamentalistiska grupperna under de senaste åren.
Den interna kampen om opinionen spelar en stor roll i den palestinska våldsdynamiken. Och den nya premiärministern verkar ha ett mycket begränsat stöd bland folket, enligt den senaste tidens opinionsmätningar.
Palestinska bedömare menar att det kan vara en anledning för al-Aqsas martyrbrigader att nu utföra våldsdåd. De känner att de inte kan räkna med att Abu Mazen kan skydda deras intressen, så därför måste de ta saken i egna händer.
Det är definitivt ett hinder för den palestinska myndighetens försök att stoppa de militanta rörelserna, säger Ahmad Qatamish, en analytiker i Ramallah. Qatamish, som står nära den palestinska rörelsen PFLP, tror att allvarligt menade åtgärder mot Hamas från Abu Mazen skulle kunna leda till ett palestinskt inbördeskrig.
– Det är sant att Hamas alltid har sagt att de vill undvika det. Men det var när Arafat bestämde. De har ingen respekt för Abu Mazen. De ser på hans popularitet, jämför den med sin egen och menar att han är en nolla.
Och Arafat själv är inte intresserad av att kontrollera våldet, säger Qatamish.
– Varför skulle han? Israelerna förödmjukade honom, låste in honom i två rum i hans högkvarter. Dessutom vill de ersätta honom med Abu Mazen. Det ligger inte i hans intresse att göra någonting för tillfället.
Rapporter som israelerna har läckt från helgens möte mellan Abu Mazen och Israels premiärminister Ariel Sharon tyder på att Israel har erbjudit sig att dra sig tillbaka från alla städer där palestinierna kan upprätthålla säkerheten.
Men Abu Mazen sägs ha avvisat förslaget eftersom Sharon vägrade acceptera de politiska provisionerna i vägkartan – exempelvis att all israelisk bosättning i palestinska områden ska upphöra.
Det tyder på att positionerna inte har förändrats över huvud taget under två och ett halvt år av våld och oräkneliga fredsplaner. Israelerna kräver fortfarande att allt våld upphör innan man kan göra några politiska framsteg, medan palestinierna kräver politiska framsteg innan de vidtar åtgärder mot våldet.
