Bagdad, 030411 (IPS) – Samtidigt som hundratals människor firade på Bagdads gator, kom omkring hundra skadade i timmen till Al Kindi-sjukhuset för behandling.
Sjukhuset har fått ta emot fler skadade under de senaste dagarnas gatustrider än under två veckor av intensiva bombningar.
På en sida av ingången ligger en grupp irakier som vaktas av civilklädda män som arbetar för USA. De skadade hade angripit de amerikanska styrkorna i en självmordsattack.
De många skadade på al-Kindi-sjukhuset visar att samtidigt som hundratals människor firade på gatorna, var det också många som försökte slåss mot de amerikanska styrkorna. Det är också uppenbart att ingen kan förvänta sig särskilt omfattande behandling på sjukhuset.
– Vi har nått bristningsgränsen. Vi behöver mycket hjälp och vi behöver den nu, säger doktor Osama Saleh.
– Vi har inte mediciner och vi har inte tillräckligt med personal för att ta hand om alla de patienter som kommer in.
Läkarna har utfört operationer utan att ge patienterna ordentlig bedövning. Och en stor del av behandlingen utförs inte av sköterskor och andra sjukhusanställda, utan av frivilliga.
– Jag är inte ens medicinare, och jag är tvungen att göra läkarnas jobb, säger en man som heter Abbas, samtidigt som han försöker lugna en äldre man som ligger på golvet och skriker av smärta.
Och samtidigt som allt fler skadade kommer in blir personalen allt färre.
– Folk är helt enkelt rädda för att gå ut, säger Abbas. Personal som behövs för viktiga uppgifter, som att ge intravenös medicinering, finns helt enkelt inte på sjukhuset.
Det verkar som om att den dagen när alla trodde att hela Bagdad var ute på gatorna, hade de flesta stannat hemma av rädsla för folk som tog lagen i egna händer.
Efter bomberna och skottlossningen ute på gatorna, kommer nästa stora dödsorsak att vara infektioner. Varenda rum på sjukhuset är smutsigt, och flugorna finns överallt. Abbas hjälpte en sjuksköterska att ge ett barn dropp, med hjälp av en nål som inte var steriliserad, och som förmodligen hade använts innan.
På golvet ligger ett dussin män. En av dem har svåra brandskador. Han ligger och trycker en filt mot sig och skakar. Människor med brännskador är särskilt sårbara för infektioner, även om de får den bästa tänkbara vården.
Men ingen här klagar på läkarna, eller på bristen på vård. – Vi är helt enkelt för många. Men det är inte deras fel, säger en av patienterna och pekar på en sjuksyster.
– Det är amerikanernas fel.
Även bland andra patienter hörs klagomål på amerikanerna, liksom bland de som arbetar på sjukhuset. Inställningen till dem verkar väldigt annorlunda här jämfört med bland folket ute på gatorna.
En av läkarna säger till frivilligarbetarna innan han lämnar sjukhuset att om en patient verkligen behöver honom kan de ta med honom till en av hans släktingars hus.
– Läkarna är oroliga för sig själva. Men de är också oroliga för sina familjer, och ingen vill lämna kvinnor och barn ensamma hemma nu, säger Abbas.
De flesta läkarna på sjukhuset är sunnimuslimer, säger en äldre man som arbetar i receptionen.
– Folk är rädda för att shiamuslimerna är ute efter dem. Så de vill inte stanna, säger han.
En del patienter vill lämna sjukhuset, men det finns ingen som kan hämta dem, och de vet inte hur de ska ta sig hem själva. Det finns inga ambulanser, för ambulansförarna har också flytt, möjligen av rädsla för shiamuslimerna.
