New Delhi, 030325 (IPS) – Om de brittisk-amerikanska styrkorna saktas ned i sina framryckningar, och dras in i gatustrider med irakierna kan hela krigets utveckling och dess politiska innebörd – förändras drastiskt.
En blodig militär kampanj, med höga dödssiffror både bland icke-stridande civila och bland koalitionsstyrkornas soldater, skulle kunna omintetgöra USA:s ambitiösa planer på att rita om gränserna i Mellanöstern och omforma världen efter sin egen vilja.
USA hade talat om ett i stort sett oblodigt, extremt snabbt krig – man hoppades på att kunna utdela ett direkt dödande slag mot det irakiska ledarskapet. Och även om det misslyckades, skulle Iraks armé falla sönder eller förlora kampviljan av USA:s så kallade “shock and awe”-kampanj. En snabb seger, hoppades USA, skulle tysta kritikerna och ge legitimitet i efterhand åt det orättvisa och illegala kriget.
Men den planen har stött på allvarliga hinder. Trots att en del soldater har deserterat så har Iraks armé inte fallit sönder. Den har visat att den har en kapacitet till motstånd. Och det irakiska folket ser inte de amerikanska styrkorna som befriare, utan som ockupationsstyrkor.
Den lilla koalitionen, som redan är politiskt isolerad efter att ha brutit mot FN:s stadgar, har drabbats av en rad motgångar. USA medger att tio soldater har dött och tolv saknas. De irakiska styrkorna har tillfångatagit minst sju amerikanska soldater, och de har också visat upp bilder på USA-soldater som har dödats i strider.
De brittiska och amerikanska styrkorna har också drabbats av en rad missöden. Två brittiska helikoptrar har kolliderat, och ett brittiskt flygplan har skjutits ned av en amerikansk missil. Sammanlagt 16 britter har hittills dött sedan kriget började. Dessutom dog en amerikansk soldat efter en handgranatattack som utfördes av en annan soldat i ett kuwaitiskt militärläger.
Enligt Irak har 60 civila irakier dödats och mer än 400 skadats. Obehagliga bevis kommer nu fram om att flera civila byggnader har träffats av amerikanska missiler. Många av de skadade är barn – hälften av Iraks befolkning är under 15 år gamla.
Och i takt med att de civila offren blir allt fler kommer motståndet mot kriget att öka över hela världen.
Det kanske mest oroande för koalitionen är det motstånd man har mött i i stort sett varje stad under framryckningen mot Bagdad.
Hamnstaden Umm Qasr är fortfarande inte helt säkrad, och de amerikanska företrädarna talar om att hårda strider ligger framför styrkorna.
Den irakiska militären använder sig av en gerillataktik som kan göra uppgiften enormt mycket svårare för den brittisk-amerikanska koalitionen.
Det som har hänt hittills kan vara bara en liten försmak av vad som skall komma i Bagdad, där koalitionens styrkor kan dras in i strider på nära håll med inte bara 75 000 elitsoldater ur det republikanska gardet, utan även med milisgrupper och civila krypskyttar. Enligt en beräkning äger ungefär fem miljoner av Iraks 23 miljoner invånare vapen.
Luftattackerna har hittills misslyckats med att skrämma stora delar av den irakiska armén att ge upp eller desertera.
Om den här situationen fortsätter under de kommande dagarna har USA två val – att gå in i närstrider i städer med gerillakrigarna, eller att använda mer våld, mer urskiljningslöst.
Om man väljer det andra alternativet kan USA använda nya, långt mer destruktiva metoder för att lamslå den irakiska arméns internkommunikation – till exempel så kallade “e-vapen” och mikrovågspulsbomber.
Dessa vapen kallas “icke-dödande” – men de kan orsaka oerhörd skada på sjukvårdens infrastruktur. Mikrovågspulsbomber ger en kraftig elektromagnetisk impuls, som kan slå ut alla elektroniska kretsar i en radie av 2-2,5 kilometer.
En sådan impuls slår ut radar, datorer, radioapparater, sjukhusmaskiner, vattenpumpar och till och med hörapparater och pacemakers.
Sådana vapen kommer att öka mängden “collateral damage” – oavsiktliga skador som drabbar civila. De kan leda till att Bagdad faller snabbare, men de kan inte garantera att man inte tvingas att bedriva gatustrider – med gerillasoldater som skjuter mot invasionsstyrkorna, som då kan komma att svara med överdrivet våld på samma sätt som de israeliska styrkorna i Palestina.
USA kan ha gjort ett stort misstag i att underskatta den arabiska nationalismens styrka och sin egen impopularitet – trots Saddam Husseins despotiska styre.
