Washington, 030320 (IPS) – USA:s regering driver en propagandaoffensiv vars syfte är att minska hotet för anti-amerikansk terrorism samt att övertyga allmänheten särskilt i arabiska och muslimska länder – att frihetens nation USA också är toleransens hemland.
Propagandans syfte är att förmå människor i andra länder att inte hata USA – samtidigt som den inte utgår ifrån den fråga som plågade nationen efter terrorattacken den 11 september 2001: VARFÖR hatar de oss? Jobbet med att skapa en leende Uncle Sam, den folkliga personifieringen av landets regering, har gått till den pr-chef som är mest känd för att ha gjort Uncle Ben känd i världen. Uncel Ben är den afro-amerikanske risodlaren vars namn och bild utgör ett känt märke för snabbkokat ris.
Hon, Charlotte Beers, kallades tidigare för drottningen av Madison Avenue (New York-gatan som ses som reklambranschens nav), och har krönt sin karriär med ett kontrakt med regeringen värt 15 miljoner dollar som använts till en tevereklamkampanj som enligt utrikesdepartementet har nått 300 miljoner tittare och som går under namnet “Delade värderingar”.
Få av tittarna har dock bott i de arabländer som var den ursprungliga målgruppen för kampanjen. Både Egypten och Libanon har förbjudit kampanjinslagen eftersom de klassats som betald utländsk propaganda.
Ett av inslagen visar en muslimsk läkare som arbetar för brandkåren i New York som berättar hur religiöst mixad hans arbetsplats är. Ett annat visar en kvinna med huvudduk som hejar på sina söner när de spelar baseball tillsammans med vad som ser ut att vara icke-muslimska barn.
Inför nästa år har regeringen nya planer för hur den ska föra ut sina budskap till Mellanöstern. I budgeten för 2004 har 30 miljoner dollar avsatts för att skapa en arabiskspråkig amerikansk tv-station.
Ett annat försök att sprida de amerikanska värderingarna utomlands kommer från författaren Mark Jacobs, som i samarbete med utrikesdepartementet har samlat ihop 15 essäer skrivna av kända författare. Samlingen distribueras gratis på amerikanska ambassader i hela världen.
I antologin medverkar förutom Jacobs själv bland andra romanförfattarna Robert Olen Butler, Linda Hogan och Michael Chabon, poeterna Billy Collins och Robert Creeley och historiken David Herbert Donald.
Genom att be en gupp verksamma amerikanska poeter, författare, kritiker och historiker att berätta vad det innebär att vara en amerikansk författare hoppas Jacobs kunna belysa amerikanska värden som frihet, demokrati och mångfald.
Men budskapen som Beers och Jacobs kampanjer för fram – att USA behandlar muslimer och araber väl och att USA är en pluralistisk plats där oliktänkande bemöts med tolerans – skapar ett visst mått av tvivel.
Samtidigt som propagandaannonserna sänds ut i Afrika, Mellanöstern och Asien grips tusentals människor från dessa regioner som lever i USA och fängslas utan att först få höra vad de anklagas för, de utsätts för förhör och undersökningar som enbart bygger på deras etniska tillhörighet eller deras religiösa aktiviteter. Och människor från länder som anses misstänkta tvingas genomgå särskilda undersökningar av migrationsmyndigheterna.
Och även om en del av tevetittarna i kampanjens målländer verkligen tror på de amerikanska reklaminslagen, kommer det att hjälpa eller faktiskt motverka Washingtons syfte? Kommer människor vars visumansökningar avslås inte känna sig bittra av att ha fått bilder av “det goda livet” – som de förvägras – upptryckta i ansiktet? Och samtidigt som Jacobs bok ska sprida idén om pluralism planerar regeringen Bush att införa en Domestic Security Enhancement Act, som verkar inspirerad av de säkerhetslagar som finns i de länder som USA brukar läxa upp i fråga om mänskliga rättigheter. Lagförslaget kommer efter ett oräkneligt antal försök – vissa lyckade andra misslyckade – att censurera kulturella uttryck i USA.
Komikern och den politiske kommentatorn Bill Mahers teveshow drogs in från de största marknaderna på grund av uttalanden som ansågs vara opatriotiska och krav restes på att förbjuda musikern Steve Earles låt John Walker's Blues, som handlar om mannen som kom att kallas “den amerikanske talibanen”.
Radiostationen Clear Channel tog fram en lista över 100 låtar som inte fick sändas på deras över 1 000 radiokanaler.
Amerikanska medborgare har länge tagit många rättigheter, som andra bara drömmer om, för givna. Detta har aldrig varit ifrågasatt.
Det som har retat upp så många människor i världen är att USA har tillsatt eller stött despoter och diktaturer i andra länder medan man njutit av demokrati hemma. Denna motsägelse, som länge har kallats hyckleri i andra länder, nämns inte i den samling essäer som ska framföra pluralism som ett amerikanskt värde.
Författarna i samlingen understryker att USA är en nation som består av individer – människor med egna viljor och röster som är fria att inte ställa upp på regeringens politik. Men att fira friheten att vara annorlunda är inte samma sak som att faktiskt praktisera och sprida sin frihet.
