Lissabon, 030304 (IPS) – Tusentals angolaner och portugiser som flytt undan kriget i Angola vågar nu återvända hem. Den väpnade konflikten i Angola pågick i 40 år och kostade över en miljon människor livet.
Tre fredsfördrag, undertecknade 1975, 1992 och 1994, ledde bara till kortvariga vapenstillestånd. Inte förrän den ökände rebelledaren Jonas Savimbi sköts ihjäl för ett år sedan och ett nytt fredsfördrag skrevs började angolanerna verkligen tro på en fredlig utveckling. Angola ligger i syd-västra Afrika och har 12 miljoner invånare.
Vapnen har varit tysta i ett år i Angola. Och det är den bästa garantin för den säkerhet som är nödvändig för att de tusentals människor som har flytt från kriget ska kunna återvända hem, säger Joao da Costa Márques, en ung angolansk läkare.
Han berättar att merparten av de flyktingar som nu börjat återvända är angolaner som lever i Portugal och portugisiska medborgare som tidigare levde i Angola.
Flyktingarna började återvända för fem månader sedan. Fram tills mitten av februari hade mellan 8000 och 10 000 angolaner som levt i Portugal och portugisisk-angolanska familjer återvänt till Angola, enligt den angolanska ambassaden i Lissabon. Omkring 400 människor per vecka har tagit flyget mellan Lissabon och Luanda, enligt ambassaden.
Den 22 februari 2002 hittade en angolansk patrull rebelledaren Savimbis gömställe och sköt ihjäl honom. Det innebar slutet på 41 år av inbördeskrig som inleddes redan 1961, då som ett uppror mot den portugisiska kolonialmakten. Savimbi ledde rebellförelsen Unita.
I april 1974 störtade en grupp officerare militärregimen i Portugal. Sedan de tagit makten lämnade Portugal sina kolonier i Afrika och Asien. I Angola stödde de nya portugisiska ledarna den marxistiska rörelsen MPLA och utnämnde 1975 Antonio de Alva Rosa Coutinho, känd som ôden röde amiralen” till guvernör . Han fick uppdraget att leda landet under övergången till självständighet. I november 1975 lämnade Rosa Coutinho över makten till MPLA. Då tog Savimbi med sig sina trupper in i djungeln och tog till vapen mot den nya regimen. Unita stöddes av den sydafrikanska apartheidregimen och av USA.
Kriget kostade 1,1 miljoner människor livet, tvingade två miljoner människor att fly från landet och gjorde 400 000 barn föräldralösa.
Angola ligger i praktiken i spillror, men landet har stora rikedomar i form av olja, diamanter och kaffe och många tror att landet har goda chanser att utvecklas.
Många utländska företag är intresserade av att vara med från starten i Angola. Augusto Baptista, en angolan som lever i Portugal och som är chef för ett företag som organiserar resor till Angola, berättar att det även gäller enskilda personer.
– Många ingenjörer och läkare från de före detta portugisiska kolonierna Kap Verde, Guinea-Bissau och Sao Tomé-Príncipe packar sina väskor eftersom de ser möjligheter att göra karriär i Angola, säger Baptista.
Eliseu Bomba, som arbetar på Angolas ambassad i Lissabon, säger att många angolaner som lever i Storbritannien, Nederländerna, Kuba, Brasilien, USA och i de före detta sovjetrepublikerna också vill återvända hem. Hon säger att Angola behöver hjälp från FN med att organisera repatrieringen.
Men trots att freden tycks varaktig och trots landets potentiella rikedomar så finns det flera allvarliga problem i Angola.
Minst 1,5 miljoner angolaner har inte tillräckligt med mat och i slutet av förra året var 1,9 miljoner beroende av matbistånd från internationella hjälporganisationer, enligt organisationen Läkare utan gränser. FN uppskattar att över två miljoner angolaner kommer att behöva humanitär hjälp det kommande året.
