New Delhi, 030304 (IPS) – Det finns många laddade möten i sportens värld. Under kalla kriget var Sovjetunionen och USA rivaler inte bara i världspolitiken utan även på den internationella idrottsarenan. Och mötena mellan Argentina och England i fotbolls-VM väcker fortfarande starka känslor. Men frågan är om något kan mäta sig med den rivalitet som råder mellan Indien och Pakistan när de möts i cricket.
På lördagen möttes de båda lagen för första gången på nästan tre år. Det var gruppspelsmatch i cricket-VM, och Indien vann.
– Vi gjorde det som vi inte klarade av att göra på slagfältet, säger Suhel Seth, reklamorakel och proffstyckare, och summerade därmed vad många indier kände efter den säkra vinsten mot Pakistan i Sydafrika.
I Pakistans huvudstad Islamabad uttryckte college-studenten Zehra Ali sin besvikelse.
– Vi hatar alltid att förlora mot Indien, men den här gången framställde medierna det som att vi definitivt skulle vinna och det gör att det svider ännu mer.
Efter förlusten förekom det anklagelser om att det pakistanska laget hade blivit mutade av spelbolag för att förlora matchen. Demonstranter i Rawalpindi krävde att spelarna skulle hängas när de kom tillbaka till Pakistan.
Den stora spänningen bland cricketfansen berodde delvis på att förra året präglades av militär upptrappning mellan de båda länderna, som samlade sammanlagt en miljon soldater på båda sidor av gränsen i det omtvistade Kashmir. De övertalades senare att trappa ned uppladdningen, efter diplomatiska ansträngningar från USA:s utrikesminister Colin Powell.
Efter matchen skadades flera människor på båda sidor om gränsen vid gränsövergången Husseiniwala, där människor hade samlats för att se gränsstyrkornas spektakulära vaktavlösning. Det utbröt stenkastning mellan de indier och pakistanier som fanns på plats..
Den dagliga flagghalningsceremonin vid gränsen samlar hundratals åskådare som ropar nationalistiska slagord och hejar på ”sina” trupper, när de utför en överdriven militär ritual – ett skådespel som illustrerar rivaliteten och fiendskapen mellan de båda länderna. Särskilt långa soldater väljs ut för tjänstgöring vid sådana gränsövergångar.
Indien förbjöd sitt cricketlag att spela mot Pakistan 2001, till stort förtret för matcharrangörer som hoppades på att tjäna stora pengar genom att arrangera möten på ”neutral” mark, exempelvis i Singapore, Sharjah och Toronto.
Arrangörerna och medierna gör också sitt bästa för att öka laddningen kring matcherna. För några år sedan gav sportkanalen Star-ESPN en planerad match mellan länderna epitetet ”qayamat”, vilket skulle kunna översättas med ”apokalypsen”. Enligt Imran Khan, numera politiker men en gång världsstjärna i det pakistanska lag som vann cricket-VM 1992, har sporten lidit av att de båda länderna inte har fått möta varandra.
Khan, som var i Indien under helgen, sa i en intervju för Rupert Murdochs tv-kanal Star News att det skulle vara bättre om de båda länderna kunde få utlopp för sina känslor på cricketplanen i stället för på slagfältet. Men även om Khan och många med honom vill hålla politiken skild från cricketsporten så har båda länderna under flera årtionden använt sig av sporten, till exempel genom att dra tillbaka tillstånd för lagens turnéer, för att plocka politiska poäng.
Och varje match mellan Pakistan och Indien är så präglad av historiska motsättningar att åskådarna i de båda länderna tycker att det är viktigare att inte förlora mot ”fienden” än att vinna själva turneringen.
– Vem bryr sig om att vinna VM? Det som är viktigt är att Indien har följt traditionen att alltid slå Pakistan när de möts i en VM-match, säger Ramesh Malhotra, vars föräldrar flydde från det som senare blev Pakistan under den traumatiska separationen av länderna 1947.
FOTNOT: Indien kvalificerade sig i och med vinsten mot Pakistan till VM-slutspelet, som omfattar sex lag. Pakistan har fortfarande en liten chans att gå vidare till slutspel, om laget vinner tisdagens match mot Zimbabwe.
