Baghdad, 030221 (IPS) – Kritiken mot president Saddam Husseins järnstyre har vuxit sig högljuddare i landet. Allt fler irakier säger öppet att de vill ha bort diktatorn från makten.
– I vilket annat land som helst hade ledaren avgått vid det här laget, säger en regeringsanställd.
En lokal politisk analytiker, som i vanliga fall är mycket försiktig, säger nu argt: – Vad för slags regering är det här? Den drar med sig sitt folk in i alla former av farliga äventyr utan att ens tillfråga oss.
Det finns inga opinionsundersökningar i landet som mäter befolkningens känslor. Men det finns medborgare som numera börjat uttala sig om saker de tidigare inte ens vågade viska. Skulden för krissituationen läggs på Saddam Hussein, inte USA.
Detta är livsfarliga saker att säga, eftersom människor i Irak har försvunnit spårlöst för betydligt lindrigare uttalanden.
Men FN:s säkerhetsråds resolution 1441 och den amerikansk-brittiska militära uppbyggnaden har givit en del av befolkningen modet att säga vad de tycker, eftersom de utgår från att regimen snart kommer att falla.
– En supermakt som USA har inte råd att låta ett land från tredje världen som Irak vinna denna konfrontation, säger den politiske analytikern.
Spekulationerna om en statskupp är vida spridda. Regimen vet att en stor del av världen anser att störtandet av Saddam Hussein skulle vara en väg ut ur krisen. Därför tror man att myndigheterna har förberett sig extra mycket inför en eventuell kupp.
Samtidigt finns det självfallet också människor som talar sig varma för Saddam Hussein och mot USA. Dessa hyllar Saddam för att ha förstatligat oljeindustrin och därigenom ha gett folket möjlighet att ta del av vinsterna.
– Innan Saddam fanns det knappt vägar, bilar eller telefoner i landet, säger en regeringstrogen supporter.
Personkulten som omger Saddam Hussein är extrem – oavsett vilken måttstock som används.
Ett särskilt museum är inrättat för att hylla Saddam. Där återfinns gåvor han mottagit, böcker om honom och ett enormt galleri bestående av bilder och minnestal.
Men samtidigt berättar kanske museet mer än det egentligen var tänkt. Minnen från en tid då Saddam inte var världens fiende finns bevarade här.
– Här finns gåvor från hela världen, även från USA och Frankrike, berättar en guide.
Han pekar mot silverfat och plaketter som getts som gåvor från alla möjliga länder.
Fotografier berättar om möten med den förre indiske premiärministern Indira Gandhi, och med Frankrikes motsvarighet Jacques Chirac. Men precis som med gåvorna är alla bilder gamla.
Museet bidrar även med en varning inför framtiden. Här berättas om alla misslyckade kupper mot Saddam Hussein, samt de kupper han själv varit inblandad i.
Inget regimskifte i Irak har kommit till stånd med fredliga medel, berättar museet. Det tycks som att den slutsatsen fortfarande håller.
