Washington, 030212 (IPS) – Medan den amerikanska administrationen med George W Bush i spetsen verkar vara fast besluten att dra ut i krig mot Irak verkar det som om meningsskiljaktigheterna om hur Irak ska avväpnas kan komma att hota de globala allianser som USA byggt upp under efterkrigstiden.
Det senaste exemplet på det är den växande klyftan mellan USA å ena sidan och Frankrike, Tyskland och Belgien å andra sidan.
Mediernas representanter för hökarna inom administrationen, exempelvis Wall Street Journals ledarsida, hävdar redan att Frankrikes och Belgiens veto mot Turkiets begäran om Nato-skydd mot en eventuell irakisk attack har lett till tvivel om alliansens fortsatta existens.
“Om det här är det som USA får från Nato, är det kanske dags att Amerika funderar över att lämna denna kalla kriget-institution och bildar en allians med länder som förstår de nya hoten mot världsordningen”, skriver Wall Street Journal.
Men effekterna av Bush-administrationens allt mer oresonliga vilja att invadera Irak leder också till allvarliga frågor kring andra historiska allianser.
I helgen som gick rapporterade till exempel New York Times att den saudiske kronprinsen Abdullah och hans närmsta rådgivare har beslutat sig för att koppla loss de militära förtöjningarna till USA, som en av en rad åtgärder för att stärka kungafamiljens politiska stöd i landet.
Redan under slutet av 2001 fanns rykten om sådana planer, men de förnekades då från saudiskt håll. Men enligt New York Times ska planerna sättas i verket så snart den nuvarande krisen i Irak är löst – på ett eller annat sätt. Tidningen citerar saudiska källor som säger att de styrande i Saudiarabien på så sätt skulle få större manöverutrymme för att genomföra reformer utan att de ansågs vara ett resultat av amerikanska önskemål.
Dessutom – i en händelseutveckling som har mer med Nordkorea än Irak att göra – har försvarsministern Donald Rumsfeld informerat Sydkorea om att USA är berett att gradvis dra tillbaka de 37 000 amerikanska soldater som finns i landet. Soldaterna skulle i så fall först dras tillbaka till södra Sydkorea, från sina nuvarande positioner nära den demilitariserade zonen vid gränsen till Nordkorea, för att sedan lämna den koreanska halvön helt och hållet.
Administrationen hävdar att erbjudandet om tillbakadragande beror på att man upplever att sydkoreanerna blivit allt mer irriterade på Washington för att USA inte har lyckats åstadkomma mer avspänning gentemot Nordkorea. “Vi åker inte dit vi inte är välkomna”, säger en regeringsrepresentant.
Men andra bedömare menar att åtgärden är ett sätt att höja insatserna för den kommande sydkoreanske presidenten Roh Moo-hyun, vars mjukare linje mot Nordkorea har retat hökarna inom administrationen.
– Det är ett förslag som vi inte kan förlora på, säger en kongressmedarbetare.
– Om vi ser till att ha våra trupper utom räckhåll för nordkoreanska kanoner får vi större handlingsfrihet gentemot Nordkorea. Och om Roh oroar sig över att utelämnas till den nordkoreanske ledarens goda vilja så ger det oss större inflytande.
Den senaste tidens diplomatiska utspel från USA och dess gamla allianspartners har lett till en ökande oro över den nuvarande krisens långsiktiga strategiska konsekvenser, i synnerhet för Nato och för FN:s säkerhetsråd.
Ryssland, vars ledare träffade den franska presidenten Jaques Chirac på måndagen, tycks ställa sig bakom det tysk-franska förslaget att dubblera eller tredubbla antalet FN-inspektörer i Irak och möjligen sätta samman en tusen man stark FN-styrka för att underlätta deras arbete.
Men amerikanska ledare, inklusive utrikesministern Colin Powell, avfärdar initiativet som “meningslöst”.
Powells uttalanden, liksom Rumsfelds skarpa kommentarer förra helgen när han klagade bittert över det fransk-belgiska vetot i Nato och över att den tyske försvarsministern vägrat berätta om detaljerna i det fransk-tyska förslaget till säkerhetsrådet, tycks bekräfta att relationerna mellan Västeuropa och Washington är sämre än på mycket länge.
Att det var på väg åt det hållet var uppenbart redan innan förra helgen.
Rumsfelds kommentarer om att Tyskland och Frankrike skulle vara “det gamla Europa” togs inte emot väl av kontinentens mäktigaste länder.
– Jag tror att det som händer i Nato är en återspegling av den djupare klyftan som har öppnat sig mellan mittfåran i Europa och USA, säger Charles Kupchan vid Utrikespolitiska rådet.
– Bush-administrationen tror att den kan tvinga sin politik på sina mindre allierade i Europa. Men nu upptäcker den att så är inte fallet.
Administrationen verkar tro att “så länge vi bekräftar vår överlägsenhet utan att tveka, kommer de andra till sist att rätta in sig i ledet”, men nu märker de att om de gör det så kommer andra att gå samman för att göra motstånd, menar Kupchan. Han har nyligen gett ut en bok med titeln The End of the American Era, som förutser en splittring mellan USA och Europa.
– Det som förvånar mig är hur fort det här har hänt. Bush-administrationen snabbspolar historien framåt, säger Kupchan.
