Paris, 030120 (IPS) – Hundratals, kanske tusentals, kvinnor utnyttjas som slavarbetare i Frankrike, uppger en organisation som arbetar mot nutida slaveri.
En av dem är Elisa som i fyra år arbetade från tidigt morgon till sen kväll i en privat villa i Paris utan att få ett öre i lön. En familj kom till hennes by i Togo och lovade inkomst och utbildning om hon följde med till Paris. Men någon lön fick hon aldrig och hon tvingades fly från familjens hus.
Franska kommittén mot nutida slaveri, CCEM, arbetar med fall som Elisas. Två fall i veckan brukar organisationen få uppgifter om och mörkertalet kan vara mycket stort. Enligt CCEM utsätts många av offren för misshandel, sexuella övergrepp och våldtäkter. Få fall hamnar i domstol och nästan inga leder till åtal.
– Vi har ställt upp mycket tydliga kriterier för att definiera nutida slaveri, säger CCEM:s ordförande Dominique Torres. Bland annat att offrets id-handlingar konfiskeras, att deras kontakt med omvärden begränsas och att de inte får tillräckligt betalt för det arbete de utför. Organisationen består av sociologer, advokater och forskare som utreder kvinnornas fall. Den grundades 1994 och har sedan dess utrett omkring 300 fall av slaveri. I nästan samtliga handlade det om kvinnor från tredje världen som tvingats arbeta gratis, ofta under fruktansvärda förhållanden. Gruppen arbetar bara i Paris med omnejd och Torres tror att det verkliga antalet offer i hela landet är mycket högre.
I ett fall som CCEM utrett var offret en kvinna från Madagaskar som tvingades arbeta i 18 år för en familj som kom från hennes hemland. Enligt CCEM finns det bevis för att hon ofta misshandlades och att hon tvingades ha sex med gäster till familjen. Kvinnan dog hos familjen och hennes dödsfall misstänks bero på våld. Familjen som hon arbetade för är eftersökta av den franska polisen men de har lämnat Paris och kanske även Frankrike.
En annan kvinna från Filippinerna säger att hon var fånge i en familj i 12 år innan hon lyckades fly.
Vissa av kvinnorna rekryteras genom arbetsförmedlingar i deras hemländer, andra genom äktenskapsbyråer. När de väl kommer till Paris visar deras ”arbetsgivare” eller ”blivande äkta män” sina verkliga avsikter. I andra fall har kvinnorna och flickorna kommit till Paris tillsammans med utländska familjer eller exempelvis före detta franska diplomater. CCEM anser att den franska lagstiftningen gör det svårt att utreda brotten och att åtala och döma någon för dem eftersom slaveri inte är definierat i landets lagstiftning. De som utnyttjar kvinnorna kan åtalas för misshandel, eller för att ha tvingat människor att arbeta utan riktig ersättning. Men straffen för dessa brott är ofta milda.
