Washington, 021209 (IPS) – Turkiet har länge haft en särskild ställning för de inom den amerikanska administrationen som vill ha en attack mot Irak.
För det första är Turkiet det enda landet inom Nato med en muslimsk majoritet.
För det andra har landets militär odlat ett samarbete med Israel mot fientliga arabstater. Samarbetet har uppmuntrats och backats upp av judiska konservativa politiker kring USA:s vicepresident Dick Cheney och försvarsministern Donald Rumsfeld.
För det tredje är Turkiets mark särskilt värdefull för den som överväger en invasion av Irak. Huvudattacken av amerikanska marktrupper kommer nästan säkerligen att komma från Kuwait, men fördelarna av en andra front i norr är mycket tilltalande för de amerikanska militärstrategerna.
Dessutom, för det fjärde, är Turkiet särskilt attraktivt därför att landet håller regelbundna val och har åtminstone de formella konturerna av en demokratisk stat. Det är viktigt i samband med att USA försöker övertyga resten av världen – och särskilt Mellanöstern – att landet ska ses som en befriare, och inte en invasionsmakt. Därför, menar de neokonservativa krigsivrarna, kan Turkiet vara “ett exempel för den muslimska världen”, som den biträdande försvarsministern Paul Wolfowitz sa i mars, i ett av de första tal där den amerikanska administrationen förde fram det sedan dess ofta upprepade argumentet att en invasion av Irak kan omvandla hela regionen genom att ge demokrati till arabstaterna.
I förra veckan besökte Wolfowitz Ankara för att övertala den nya turkiska regeringen under premiärministern Abdullah Gül att tillåta tiotusentals amerikanska trupper att använda turkiskt territorium vid en eventuell invasion av Irak. Wolfowitz passade också på att hylla den turkiska demokratin i hjärtliga ordalag.
Han bjöd till och med in den mäktiga ordföranden i regeringspartiet – det muslimska Rättvise- och utvecklingspartiet – Recep Tayyip Erdogan till Vita huset för att träffa George W. Bush. Detta trots att Erdogan är förbjuden från att inneha några politiska poster i sitt hemland eftersom han brutit mot landets strikt sekulära konstitution.
Ett besök av Erdogan i Vita huset kan ses som ett budskap till de som fruktar att Washingtons konfrontation med Irak och “kriget mot terrorismen” håller på att leda till en “civilisationernas sammandrabbning”.
Richard Haass vid det amerikanska utrikesdepartementet sa i förra veckan att det amerikanska reaktionen på valresultatet i Turkiet tydligt visar motsatsen.
Haass citerade Güls kommentarer om att hans parti vill visa att en muslimsk identitet kan vara demokratisk, öppen och modern.
– Amerikanerna har förtroende för att det turkiska folket kan bevisa det och vi vill hjälpa dem att göra det, sa Haass.
Haass betonade att demokrati handlar om mer än val, utan att det också gäller att se till så att man följer lagar och konstitutioner, och att man har en maktbalans mellan lagstiftande och verkställande makt.
I ljuset av det uttalandet väckte Washington Posts rapportering från Wolfowitzs Ankara-resa viss förvåning bland en del kommentatorer.
Turkiets 20 år gamla konstitution kräver att landets parlament ska godkänna en eventuell närvaro av utländsk militär på turkisk mark. Men, skriver Washington Post, “en västerländsk diplomat sa att de flesta av USA:s önskemål kommer att avgöras av Nationella säkerhetsrådet i Turkiet.” I rådet sitter de militärer som har störst politisk makt i landet.
Dessutom sa samme “västerländske diplomat” att den turkiska utrikesministern Yasar Yakis hade haft fel när han sa att de amerikanska trupperna bara kunde få operera från Turkiet om FN:s säkerhetsråd godkänner ett militärt ingripande i en ny resolution.
– Han försökte att stå med en fot i varje läger, och han gick helt enkelt för långt, sa den inte-så-hemliga anonyma källan till Washington Posts reportrar, som reste tillsammans med Wolfowitz från Washington.
– Han försökte överbrygga den här folkliga uppfattningen om att ett ingripande i Irak måste föregås av en andra FN-resolution, och den uppfattning som många i regeringen har – att det ligger i Turkiets intresse att ställa upp.
Officiellt sa Wolfowitz att “stödet från Turkiet är säkrat”, efter möten med turkiska makthavare, inklusive högt uppsatta militärer.
Men även om stödet från de turkiska generalerna är säkrat så gäller detsamma inte för det turkiska folket i gemen, enligt opinionsundersökningar som offentliggjordes av Pew Research Center for the People and the Press strax efter Wolfowitzs besök.
En undersökning som gjordes i Turkiet i förra månaden visar att 83 procent av turkarna är emot att amerikanska styrkor ska använda Turkiet som en bas för ett krig mot Irak. Dessutom trodde majoriteten av de som deltog i undersökningen inte att USA hade några andra intressen än sina egna som motivation för ett eventuellt krig.
Tre av fyra turkar skrev under på påståendet att USA inte tar hänsyn till andra länders intressen när landet bedriver sin utrikespolitik. Och mindre än en av tre sa att de stod bakom USA:s krig mot terrorismen.
Den tidigare utrikesministern Madeleine Albright noterade att opinionsundersökningens resultat visar på klyftan mellan vad USA ber om, eller kräver, från ledarskap i olika länder, och vad folket i samma länder vill.
– Kärnan i vad vi tror på – vi i USA – är att folk själva ska vara fria att avgöra sin egen framtid, sa Wolfowitz till en grupp turkiska reportrar i juli.
– Turkiet är ett bevis på att demokrati kan fungera för muslimer.
