020828 (IPS) – För att vinna Guds sympati, skrev den 45-årige taxiföraren Muhammad Mazhar in sin yngsta son vid en madrasah – en religiös skola – i Pakistan.
I dag lär sig den yngsta sonen, nu 15 år gammal, Koranen utantill, medan hans äldsta son, som är 20, går första året på en kurs där han lär sig bokföring.
Genom att skicka åtminstone ett av sina barn till en religiös skola, följer Mazhar en tradition bland fattiga familjer på landsbygden.
Traditionen handlar inte bara om att blidka Gud. En annan anledning till att skicka sin son till en madrasah är att såväl utbildningen som uppehället där är gratis.
Mellan en och 1,7 miljoner studenter, de flesta mellan 5 och 18 år gamla, går på religiösa skolor I Pakistan.
Men nu menar många att det är dags att förbättra utbildningen på de religiösa skolorna, och att få fler ungdomar att gå i vanliga sekulära skolor.
En del madrasah-elever är också ivriga att få lära sig fler ämnen. Fjortonåriga Abdul Ghafar, som går på skolan Shah Faisal Jamai Islamia säger att han lär sig att tolka Koranen och att använda den för att lösa problem i vardagen. Men ”en elev måste också lära sig engelska och naturkunskap”, tycker han.
Pakistans ledande poet, Ahmad Faraz, menar till och med att många madrasah är bortom all hjälp.
– De här skolorna borde förbjudas och så borde man ge elever I sekulära skolor möjligheten att välja sådana ämnen om man vill ha särskild islamsk utbildning, säger Faraz, som också leder den stiftelse som gör skolböcker åt Pakistans elever.
Men det är ingen enkel sak att reformera det religiösa utbildningssystemet.
Hittills har de flesta av regeringens försök att reformera utbildningen i de 10 000 religiösa skolorna misslyckats. De har hamnat mellan två starka krafter: den religiösa lobbyn i landet och internationella krav på reformer efter den elfte september.
Försöken att reformera skolorna är långt ifrån nya. Den nuvarande militärregeringen skapade i augusti förra året en särskild styrelse för de religiösa skolorna. Styrelsens syfte var att standardisera utbildningen i skolorna.
Men reformsträvandena kan paradoxalt nog hotas av påtryckningar från västvärlden, som oroas över att skolorna kan uppmuntra militant islamism. Den religiösa lobbyn utnyttjar det för att hävda att det är utländska krafter som ligger bakom reformerna.
Tidigare i månaden avgick ministern med ansvar för religiösa frågor, Mehmood Ghazi, sedan han misslyckats med att få de religiösa krafterna att gå med på ett lagförslag om reformer av de religiösa skolorna.
Förslaget innebar bland annat att de bidrag från utlandet – främst från arabländerna – som skolorna får skulle granskas, att det skulle bli förbjudet för dem att propagera för religiöst hat och extremism, och att utländska studneter yngre än 18 år gamla inte skulle få tas in vid skolorna.
Reformförslagen är en del av regeringens försök att stoppa den religiösa extremismen i landet.
Pakistans inrikesdepartement uppskattar att 10 till 15 procent av madrasah-skolorna kan ha kopplingar till våldsamheter inom Pakistan, eller terrorism och militanta grupper utomlands.
Den internationella organisationen International Crisis Group, ICG, påpekar i en rapport som kom i förra månaden att reformer av de religiösa skolorna inte bara handlar om att hindra extremism, utan också om att ge relevant utbildning till pakistanska barn och ungdomar.
”Madrasah har en lång historia i Pakistan. De fyller viktiga sociala funktioner och det är vettigt för regeringen att försöka anpassa och modernisera i stället för att eliminera dem”, skriver ICG.
Rapporten rekommenderar utländska biståndsgivare att satsa på att bidra till att återuppbygga det sekulära utbildningssystemet, och skriver att militant islamism bara är en del av problemet med de religiösa skolorna. Och problemet med religiös extremism, påpekar ICG, existerar oberoende av skolorna.
(020828)
.
