020819 (IPS) – Sri Lankas regering har lättat på bestämmelserna om övertidsarbete för kvinnor. Regeringen menar att den bara har ändrat en gammalmodig lag som skulle kunna hindra utländska investeringar, men lagändringen innebär att kvinnor kan tvingas till mer arbete.
På tisdagen i förra veckan godkände parlamentet lagändringen, som innebär att kvinnor kan få arbeta 60 timmars övertid per månad.
Beslutet innebär att den överenskommelse som tidigare har funnits mellan textilindustrin och regeringen slås fast i lag.
Bala Tampoe, generalsekreterare för fackförbundet CMU û Ceylon Mercantile Union û säger att beslutet innebär att man kan tvinga kvinnor att arbeta övertid mot deras vilja.
û Regeringen gör det här för att tillfredsställa utländska investerare och ägare till textilfabriker, säger Tampoe, som är en av Asiens äldsta fackföreningsledare.
Lagen kommer framför allt att påverka de kvinnor som arbetar i landets exportinriktade så kallade frihandelszoner.
Anton Marcus, generalsekreterare för Free Trade Zone Workers Union, anklagar arbetsmarknadsministern för att ha svikit ett löfte om att övertidsarbete skulle vara frivilligt. Han säger att man vid ett möte med regeringen och företrädare för arbetsgivarna kommit överens om att man skulle öka antalet tillåtna övertidstimmar till 48 per månad, och att det skulle bygga helt och hållet på frivillighet.
– Men regeringen har brutit det löftet och de har nu tagit med en klausul som säger att arbetarna kan vägra om de har rimliga skäl. Arbetsgivaren avgör vad som är rimliga skäl, och kan därmed tvinga de anställda att arbeta övertid, säger Marcus.
Reglerna gäller bara kvinnor. För män finns det ingen övre gräns för hur mycket övertidsarbete som är tillåtet.
90 procent av de som arbetar i de så kallade frihandelszonerna är kvinnor. De flesta av företagen i zonerna producerar kläder för export, åt världskända märken som till exempel Levi´s och Marks & Spencers.
Många kvinnor som arbetar i textilindustrin vill arbeta mer övertid, helt enkelt därför att deras ordinarie lön på cirka 3 000 rupier (300 kronor) är så låg.
De flesta av de kvinnor som arbetar i textilfabrikerna kommer från byar långt bort, och de bor trångt i arbetarbostäder nära fabriken. Ofta delar mellan fem och tio kvinnor rum för att spara pengar.
Och Britto Fernando, juridisk rådgivare vid Katunayakes frihandelszon, nära landets internationella flygplats, berättar att många av de arbetande kvinnorna inte stödjer fackföreningarnas krav.
– När några kvinnliga fackföreningsaktivister ville protestera mot arbete på söndagarna invände de kvinnliga arbetarna och sa att de hellre ville arbeta på helgerna än att sitta inne i sina bostäder.
Kvinnor som pendlar till arbetet från sina hem är motvilliga mot övertidsarbete, men de är i minoritet.
– Om vi får bättre löner så finns det inget behov av övertid. Men vi tvingas arbeta övertid, för vi behöver pengarna. Och om vi vägrar får vi skäll av cheferna och blir trakasserade, säger en kvinnlig textilarbetare som inte vill uppge sitt namn.
Ashroff Omar, verkställande direktör vid MAST Lanka, en av de största klädestillverkarna i Sri Lanka, säger att fabrikerna behöver övertidsarbete för att kunna uppfylla köparnas krav.
– Övertidsarbetet var tillåtet enligt vår överenskommelse med regeringen och den nya lagen innebär bara att man formaliserar det som redan har gällt i praktiken, säger han.
Omar säger också att utländska köpare som Marks & Spencers hotade med att beställa någon annanstans ifrån, om reglerna för övertid inte ändrades.
(020818)
.
