Huaibei, Kina, 020726 (IPS) – Förr om åren odlade Mu Benlun ingenting annat än vete på familjens mark. Men för två år sedan började han odla vitlök på mer än hälften av sina sju mu (15 mu = en hektar).
Och nu planerar Mu att odla gröna bönor. – Bara en mu bönor kan ge 3 000 yuan (3400 kronor) om året, säger han.
Tidigare, när han bara odlade vete, tjänade han 3 500 yuan varje år på sina odlingar.
Mu bor på Huaibei-slätten i östra Kina. Tidigare kunde man stå var som helst på slätten vid skördetid och inte se någonting annat än ändlösa gyllengula vetefält som vaggade i vinden.
I dag präglas Huaibeis fält fortfarande av den gyllene färgen. Men om man tittar närmre ser man gröna fläckar bland fälten, där bönderna har gett rum åt mer lönsamma kontantgrödor.
– Kinas jordbruk blir allt mer marknadsanpassat. Det förbereder sig för WTO – för den dag när den kinesiska marknaden är helt öppen för världen enligt WTO:s principer och regler, säger Kinas jordbruksminister Du Qinglin.
Kina blev officiellt medlem i WTO, Världshandelsorganisationen, den 11 november 2001. Men landet har ännu inte öppnat sin jordbruksmarknad fullständigt. Som ny medlem har Kina en övergångsperiod på sju år, och under den tiden har Kina WTO:s tillåtelse att ha kvar sina tullar och gränser för hur mycket jordbruksprodukter som får föras in.
Under övergångsperioden ska landet försöka att omstrukturera sitt jordbruk för att dra största möjliga nytta av WTO-medlemskapet. I sin helhet är jordbrukssektorn fortfarande underutvecklad och skulle ha svårt att konkurrera på världsmarknaden.
Kina har 100 gånger så många bönder som USA, men i värde räknat producerar de bara en femtedel av deras amerikanska kollegers produktion. Och jordbruket i Kina står i dag bara för 4,9 procent av landets exportintäkter.
Men nu lägger man stort värde vid marknadsorienterat jordbruk. Därför har vårvete i norra Kina, långkornigt tidigt ris i södra Kina och majs från Yangtze-flodens dal tagits bort från listan över statssubventionerade jordbruksprodukter.
Samtidigt uppmanas bönderna att börja odla för utländska marknader.
– Lönsamhet har ersatt produktion som den viktigaste måttstocken för jordbrukets prestationer, säger jordbruksministern Du.
Kina ser nu över möjligheterna att kunna exportera arbetsintensiva grönsaker, frukt och animaliska produkter, som ett sätt att möta utmaningarna för jordbrukssektorn.
Du och andra regeringsföreträdare håller med om att den låga kostnaden för arbetskraft i Kina kan bli en viktig konkurrensfördel. I genomsnitt tjänar en jordbruksarbetare i USA 25 gånger mer än en jordbruksarbetare i Kina.
Det ger jordbruksprodukter från Kina en prismässig fördel på världsmarknaden. Kinesisk frukt, till exempel, kostar 40 procent mindre än frukt från andra länder.
– Vi har stort utrymme för att öka exporten av andra jordbruksprodukter än de som kräver mycket mark, såsom bomull och säd. Sammanfattningsvis så uppmanar vi våra bönder att satsa på hög avkastning, kostnadseffektivitet och högteknologi, säger Du. Men ansträngningarna för att jordbruket ska bli mer effektivt kan betyda att miljontals bönder förlorar sina jobb. Det råder redan ett överskott av arbetskraft på landsbygden.
Myndigheterna hävdar att de kommer att accelerera urbaniseringsprocessen, och att de arbetslösa bönderna kommer att kunna få jobb i mindre städer.
– WTO-medlemskapet kommer att få ett omfattande inflytande på den kinesiska ekonomin. Men sett på det stora hela kommer det att innebära fler fördelar än nackdelar, säger Liu Peiqiang, biträdande chef för det statliga rådet för ekonomisk omstrukturering.
