Genève, 020724 (IPS) – Diskussionerna om de handelsfrågor som är viktigast för utvecklingsländerna ligger långt efter tidsplanen i Världshandelsorganisationen WTO:s förhandlingar.
Det kommer att bli väldigt svårt att hinna färdigt i tid med diskussionerna kring de viktiga frågorna om specialbehandling för de fattigaste länderna och om öppnandet av i-ländernas marknader för textilprodukter från de fattiga länderna i Syd.
– Utvecklingsländerna märker en brist på entusiasm från en del medlemsländers sida när det gäller att diskutera frågor som är viktiga för länderna i Syd, säger K. M. Chandrasekhar, ordförande för den indiska WTO-delegationen.
Vid WTO:s ministerkonferens i november lanserades förhandlingarna inom den så kallade Doha-rundan. Då beslutades också att WTO:s generalråd senast den 31 juli skulle få en rapport med rekommendationer om särbehandling för fattiga länder.
Dokumentet ska också inehålla förslag om ytterligare mekanismer med syfte att öka handeln med utvecklingsländer.
WTO:s kommitté för handel och utveckling är ansvarig för att arbeta fram en rapport som ska kunna godkännas av organisationens 144 medlemsländer.
Men källor med insyn i förhandlingarna säger att det kommer att vara omöjligt att nå det målet i tid. Det beror bland annat på att frågorna som ska behandlas är mycket komplexa, och på att kommittén måste se över mer än 80 olika förslag.
Chandrasekhar, uppenbart upprörd över förseningarna, säger att man inte har haft tid att ha grundliga diskussioner om ett enda av förslagen.
Principen om särbehandling bygger på att alla WTO-medlemmar inte har samma ekonomiska inflytande, och att de fattiga länderna står inför en mängd problem.
Men den oberoende brittiska biståndsorganisationen Oxfam menar att principen om särbehandling i praktiken har förändrats så mycket att den är omöjlig att känna igen.
– I de flesta överenskommelser inom WTO så är den enda eftergiften till utvecklingsländerna att de får något längre tid på sig att införa nya regler och genomföra nya åtgärder, säger Céline Charveriat, Oxfams representant i Genève.
Bland de andra förhandlingar som har gått trögare än vad som var tanken finns den viktiga frågan om regler för textilhandeln, som också hade sin deadline den 31 juli.
Handelsministrarna som träffades på WTO-mötet i Doha förra året gav organisationens råd för varuhandel i uppdrag att rekommendera det bästa sättet att beräkna ökade kvoter av textilimport från Syd till Nord.
Men USA:s biträdande handelsrepresentant, Peter Allgeier, har öppet sagt att hans land inte kommer att ställa upp på den konsensus som krävs för att rådet ska godkänna nya rekommendationer innan den 31 juli.
Allgeier sa i förra veckan att den amerikanska textil- och klädindustrin redan har anpassat sig, och att de anpassningarna har kostat USA en halv miljon jobb.
Kläder och textilier är de mest värdefulla exportprodukterna för många utvecklingsländer.
Det kvotsystem som råder i dag innebär restriktioner för sådana produkter på de amerikanska, kanadensiska och europeiska marknaderna. Men WTO:s textilavtal har slagit fast en tidsplan för att dessa kvoter gradvis ska avskaffas mellan 1995 och 2005.
– Tyvärr har de importerande länderna utnyttjat varje kryphål som finns i avtalet – plus några till – för att försena liberaliseringen av sina marknader, säger Oxfams Charveriat.
Hon menar att textilavtalet visar ojämlikheten i WTO-förhandlingarna. De rika importländerna har prioriterat att liberalisera importen av sådana produkter som utvecklingsländerna vanligtvis inte producerar, exempelvis fallskärmar, säger Céline Charveriat.
