Lomahasha, 020627 (IPS) – En tredjedel av invånarna i Swaziland är hiv-smittade. Invandrare från Moçambique får skulden för smittspridningen och det är bara ett av flera exempel på rasism mot moçambikier i södra Afrika
Moçambikier är inte heller välkomna till Sydafrika som har byggt en mur som delvis är elektrifierad längs gränsen till Moçambique för att hålla illegala invandrare borta.
Moçambique är det fattigaste landet i södra Afrika. En strid ström av moçambikier har de senaste årtiondena flytt undan inbördeskriget, som tog slut 1992, och fattigdomen till något grannland.
Merparten av flyktingarna är kvinnor och barn, eftersom många män stupade under kriget, enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR.
Under kriget bodde 300 000 moçambikiska flyktingar i Swaziland, i tältläger under UNHCR:s kontroll. Efter kriget tömdes lägren och flyktingarna återvände hem. Men fattigdomen som mötte dem i Moçambique har fått tusentals kvinnor att återvända till Swaziland.
– Invandrare från Moçambique orsakar hiv och aids, eftersom de inte går på några hälsokontroller, sa Pitoli Shabangu, swaziländsk hövding nyligen på ett möte mellan swaziländska ledare. Ingen sa emot.
– Moçambikier är tjuvar, de slåss och stjäl, säger 17-åriga Willie Simelane, som ger luft åt en fördom som är utbredd bland swaziländare och sydafrikaner.
Det är sant att en del av de moçambikiska flyktingarna prostituerar sig men det finns ingen statistik över hur många av landets prostituerade som är från Moçambique. Många prostituerade är också fattiga swaziländska kvinnor, men det är lättare att skylla prostitutionen och den risk för spridning av hiv som prostitutionen medför, på moçambikierna – Moçambikiska kvinnor som är i landet illegalt utgör merparten av de prostituerade, sa parlamentsledamoten Frank Dlamini förra veckan till landets premiärminister.
Premiärministern svarade att polisen kartlägger prostitutionen, men han ifrågasatte inte Dlaminis uppgifter.
– Folk på gatan tror att vi är prostituerade, säger moçambikiskan Angela Ferreira som säljer fisk vid en busstation.
– Folk kallar mig hora för att förolämpa mig och män kommer fram och erbjuder mig pengar eller en middag i utbyte mot sex, säger hon.
Ferreira har mörkare hudfärg än de flesta swaziländare och hennes uttal avslöjar att hon är invandrare.
Hon säger att de flesta moçambikier hon känner får svartjobb som inte swaziländarna vill ha, som hushållsjobb och trädgårdsarbete.
– Moçambikiska kvinnor är en utsatt grupp, säger Thobile Dlamini, chef för organisationen Swaziland Action Group Against Abuse som driver ett projekt för att hjälpa de illegala invandrarna som ofta utsätts för trakasserier och våldtäkter.
– De moçambikiska kvinnorna är en riskgrupp, särskilt de allra fattigaste som kan ligga med en man i utbyte mot en middag, säger Hani Dlamini, ordförande för Swaziland AIDS Support Organisation, SASO.
SASO ger råd och stöd till hivsmittade och aidssjuka. Organisationen driver också informationskampanjer i bland annat skolor.
De moçambikiska flyktingarna diskrimineras i hela regionen û från Johannesburg till Harare – men deras land är på väg tillbaka och kan snart vara rikare än sina grannländer.
Förra månaden ersatte Moçambique Zimbabwe som Sydafrikas största handelspartner och medan Zimbabwe, Tanzania och Malawi befinner sig i recession så växte Moçambiques ekonomi med 15 procent förra året.
