Colombo, 020522 (IPS) – Barn vinkade, kvinnor som tvättade kläder i bäckarna tittade roat upp och risbönder med sarongen uppvikt vid midjan lyfte på sina huvuden när Sri Lankas första fredståg tuffade förbi på sin väg norrut.
För många som såg det färgglada tåget, målat med fredstecken och andra symboler, var det mest en lustig sevärdhet.
Men arrangörerna hoppas att det dieseldrivna tåget ska förebåda något större. – Folk vid järnvägen och på järnvägsstationerna kommer förhoppningsvis att se fredståget och se vad det står för, säger Sujeevan Perera, projektledare vid Neelan Tiruchelvam-fonden, som arrangerade projektet med ekonomiskt stöd från det kanadensiska biståndsorganet Cida.
Fredsprocessen i landet tog ett nytt viktigt steg på tisdagen, då representanter för regeringen träffade representanter för den tamilska gerillan LTTE. Det var första gången på sju år som gerillan och regeringen möttes för samtal.
Inbördeskriget i landet har pågått i nästan 20 år, och det har krävt 64 000 dödsoffer sedan 1983.
Det var det året som LTTE-gerillans kamp för en självständig tamilsk stat i landets norra och östra delar utvecklades till ett fullskaligt krig.
Rebellerna i LTTE, som även kallas de tamilska tigrarna, har sedan dess sagt att de är beredda att släppa kravet på en självständig stat om de får tillräckligt stor makt att styra landets norra och östra regioner.
Sedan december förra året har det rått vapenvila mellan de båda parterna, och nu förbereder de sig för de fredssamtal som väntas börja nästa månad i Thailand.
Samtidigt som osäkerheten har växt i takt med att fredssamtalen har försenats under de senaste månaderna, märker man också en stor lättnad i de områden som de flesta av arméns rekryter kommer ifrån.
– Många bybor är tacksamma över lugnet eftersom färre söner och döttrar kommer hem i liksäckar, förklarar Sunil Shantha, anställd vid järnvägen och ordförande i ett fackförbund för järnvägsanställda. Shantha fanns med på fredståget som rullade mot den nordliga staden Vavuniya.
Jehan Perera, ledarskribent och aktiv i organisationen National Peace Council, säger att runt 1 500 människoliv har skonats under den nu fem månader långa vapenvilan.
– Normalt sett dog tio människor om dagen till följd av kriget. Vapenvilan har inneburit en fantastisk besparing av människoliv, säger Perera.
Och invånarna i huvudstaden Colombo är lättade över att kunna gå på gatorna utan att frukta självmordsbombare och rebellattacker, även om många fortfarande är tveksamma till hur länge vapenvilan kommer att hålla.
Handeln har också sett ett uppsving sedan Sri Lankas näringsliv har tagit på sig en ledande roll i strävan efter fred. Det multinationella företaget Unilever som nu är Sri Lankas största företag, rapporterade på tisdagen att omsättningen under första kvartalet har ökat med hela 40 procent.
Tidigare var näringslivet ovilligt att blanda sig i fredsprocessen och hävdade att de inte hade någon roll i politiken, men under det senaste året har den inställningen förändrats. Sri Lankas handelskammare och SriLankaFirst, en grupp näringslivsorganisationer, har varit en drivande kraft bakom den pågående fredsprocessen.
Men bristen på en bredare folklig rörelse för fred ses allmänt som en nackdel för fredsprocessen.
– Vi måste skapa en folklig rörelse för fred. Det finns ingen sådan i dag, till skillnad från vid tidigare fredsprocesser, säger Baddegama Samitha, en buddistisk munk från södra Sri Lanka, som fanns ombord på fredståget.
Han menar att allt hemlighetsmakeri kring fredsprocessen gör att folk inte är medvetna om vad som händer och att de därför visar lite intresse.
– Det finns ett vakuum bland vanliga människor och det är inte bra. För att fredsprocessen ska lyckas måste vi ha ett folkligt deltagande.
Filmregissören Vasantha Obeysekera, som också följde med fredståget till Vavuniya, säger att kriget är meningslöst.
– Singalesiska ungdomar blir dödade, och tamilska ungdomar blir dödade. Ingen tjänar någonting på det.
Han anklagar Colombos intelligentia, och säger att de är fega och saknar ryggrad eftersom de inte har utövat påtryckningar mot politikerna för att sätta stopp för konflikten.
– Förutom vissa konstnärer och några intellektuella är det få människor i Colombo som är beredda att ställa sig upp och säga att nu får det vara nog.
Huvuddelen av landets väpnade styrkor kommer från fattiga hem på landsbygden, medan medelklassens och överklassens barn i Colombo sällan går med i militären. Och när de gör så hamnar de vanligtvis på högre poster, där de löper liten risk att hamna i skottlinjen.
Obeysekera är hoppfull och tror att den yngre generationen bryr sig mindre om etniska skiljaktigheter än de äldre.
Men även på fredståget fanns det många som var tveksamma till att den efterlängtade freden är på väg.
Den 60-årige tamilske pensionären Somasunderam Sriskandarajah säger att han ser tåget som ett hoppfullt tecken, men han är ändå tveksam. – Det har aldrig fungerat förut, säger han, och vänder blicken ut genom ett av fredstågets fönster.
