Lima, 020409 (IPS) – Perus ledande oppositionsparti, det socialdemokratiska partiet Aprista, anklagar sanningskommissionen i landet för att vara partisk. Kommissionen utreder de människorättsbrott som begicks i landet i samband med kampen mot gerillan i landet mellan 1980 och 1998.
Kommissionens första offentliga utfrågningar började på måndagen i staden Ayacucho. Det var där den maoistiska gerillagruppen Sendero Luminoso började sin verksamhet, och i förhållande till antal medborgare var det i den regionen som antalet dödsoffer var flest. Arméns och polisens kamp mot Sendero Luminoso och den mindre gerillagruppen Tupac Amaru ledde till att närmare 30 000 människor dödades eller försvann.
Sanningskommissionen tillsattes i juni 2001 av Valentín Paniaguas övergångsregering. Syftet var att finna dem som gjorde sig skyldiga till människorättsbrott under de 18 år kampen mot gerillan fördes.
Utredningens första del blev färdig i våras. Då hade vittnesmål från närmare tusen människor samlats in.
Men partiet Aprista manar att kommissionen inte är opartisk. Företrädare för partiet har i kongressen begärt att kommissionens medlemmar ersätts av andra som har “stöd från alla politiska partier”.
Man menar bland annat att företrädare för det egna partiet bör ingå i kommissionen.
Kampen mot gerillan fördes av tre olika regeringar. Var och en av dessa använde sig av olika metoder. Under Fernando Belaúndes regering 1980-1985, besattes mer än hälften av landet av armén. Kritiken från såväl lokala som internationella människorättsorganisationer var hård.
Armén använde sig av blodiga metoder för att få bönderna att avhålla sig från att stödja gerillan. 1980 sa generalen och inrikesministern Jorge Cisneros, att han inte hade något emot att avrätta 20 misstänkta även om 19 var oskyldiga, så länge som en skyldig dödades.
– De måste bestämma sig för vilka de är räddast för, Sendero eller armén, tillade han. På torsdag kommer vittnen som överlevde en armémassaker 1983 att höras i en offentlig utfrågning i staden Huanta. Närmare 60 småbönder fångades då in av militären i staden Sivia, som hämnd för en gerillaattack mot armén.
Efter att ha utsatt bönderna för tortyr, i syfte att få fram information om gerillan, sköts bönderna och begravdes i en hemlig massgrav.
Alan Garcías regering 1985-1990 valde en helt annan taktik för att förmå bönderna att ta avstånd från gerillan. Armén upphörde med sina massakrer på bönder. Istället investerades i utvecklingsprogram, och man byggde skolor, vägar, broar och hälsovårdskliniker.
Men strategin misslyckades eftersom Sendero dödade människor som arbetade med projekten. Sammanlagt mördades fler än 100 projektarbetare. Dessutom dödade Sendero 97 borgmästare för att de tillät projekten.
Polisens drog sig under Garcias tid vid makten tillbaka, vilket ledde till ett maktvakuum i landsorten. Sendero drog fördel av detta och blev i praktiken styrande i nästan en tredjedel av landet.
García beskylls för att personligen ha beordrat dödandet av 280 revolterande Senderoanhängare i ett fängelse i Lima, efter att fångarna gett upp.
Människorättsgrupper hävdar att den förre presidenten Alberto Fujimori under sin tid vid makten mellan 1990 och år 2000, skapade paramilitära regeringstrogna grupper.
1992 genomförde Fujimori en kupp där parlamentet upplöstes med syfte att få fram ett nytt parlament som skulle stödja hans metoder. Den nya kongressen godkände hårda “antiterrorlagar” och inrättade särskilda domstolar som styrdes av maskerade domare. Fujimori anklagas också för att ha skapat en grupp inom säkerhetstjänsten som mördade flera misstänkta medlemmar av Sendero. Efter att Fujimori avsattes hösten 2000 har landet genomgått en demokratiseringsprocess.
