Johannesburg, 020304 (IPS) – Efter en vecka har fredssamtalen om Kongo inte nått längre än till den första punkten av 15 på dagordningen.
Samtalen, som hålls i den glamorösa turistorten Sun City, försenades av gräl om representationen, av förnyade strider i östra Kongo, och av en lobby som insisterade på att landets president, Joseph Kabila, ska avgå när samtalen avslutas.
Talesmannen Dumisani Rashaleng, sa att man skulle kunna återuppta samtalen, som officiellt kallas den interkongolesiska dialogen, under måndagen efter att diskussionen om representation hade fått en lösning.
De två största oppositionsgrupperna, den Uganda-stödda MLC och CRD, som stöds av Rwanda – motsatte sig att 20 grupper som utgör den så kallade ” obeväpnade” oppositionen, ackrediterades till mötet.
Rebellerna hävdade att Kabila hade sett till att hans anhängare var överrepresenterade och MLC:s ledare hotade därför att bojkotta samtalen.
Men i fredags eftermiddag hade man nått en överenskommelse, och regeringen utlyste dessutom en vapenvila i östra Kongo, efter att strider i staden Moliro hotade att ytterligare försena processen.
Tidningen Southscan skriver att “grunden till konflikten är att både rebellerna och regeringen försöker försäkra sig om att vara i majoritet vid samtalen, även om alla beslut enligt principerna ska fattas i samförstånd”.
Om den interkongolesiska dialogen lyckas kommer den att vara en grundsten för en ny regering i Kongo, och delegaterna i Sun City kan i så fall ligga bra till för att få höga poster inom den nya regeringen. De utsikterna gör att insatserna är höga.
Det är också mycket som står på spel för Sydafrikas president Thabo Mbeki, som leder Nya partnerskapet för Afrikas utveckling, Nepad.
Mbekis regering står för hälften av kostnaderna för dialogen i Sun City, och presidenten har nyligen inrättat en egen underrättelsestyrka som kommer att vara hans ögon och öron i Kongo.
Den demokratiska republiken Kongo är ett av världens fattigaste länder, och om kriget fortsätter är landets framtid allt annat än ljus. Men om konflikten tar slut skulle Kongo kunna bli en drivkraft för utveckling i hela regionen.
Landet är rikt på koppar, diamanter, olja och guld. Gruvdrift och jordbruk står för 47 procent av landets bruttonationalprodukt. Men det är inte mycket av intäkterna som kommer den 49 miljoner stora befolkningen till godo eftersom pengarna används för att finansiera kriget.
