020118 (IPS) – Hungerstrejken i Turkiets hårdaste fängelser går nu in på sin femtonde månad. Landets justitieminister Hikmet Sami Turk har avvisat ett förslag till en lösning på strejken som lagts fram av landets viktigaste advokatsamfund. Strejken har hittills kostat 45 människor livet.
Turkiets tre advokatsamfund lade tidigare denna månaden fram ett medlingsförslag som de trodde skulle kunna accepteras av både de strejkande fångarna och av justitiedepartementet.
Konflikten inleddes i slutet av år 2000 när justitiedepartementet avslöjade en plan om att flytta politiska fångar till typ F-fängelser. Typ F-fängelserna är specialinrättade anläggningar med hög säkerhet. Den internationella människorättsorganisationen Human Rights Watch menar att typ F-fängelser är fysiskt och psykiskt skadliga för fångarna. Fängelserna är byggda för att hålla fångarna isolerade.
Djupt oroade av regeringens planer på att isolera fångarna inledde 800 fångar från tre underjordiska vänstergrupper en hungerstrejk för att stoppa omflyttningen.
Enligt advokatförbundens medlingsförslag skulle fångarna hållas i isoleringsceller under nätterna, vara tillåtna att träffas i grupper om nio på dagtid och återvända till isoleringscellerna efter solnedgången…
Men tidigare i veckan avfärdade justitieministern Hikmet Sami Turk förslaget. Han säger att myndigheterna kan tänka sig att överväga att fångarna får träffas fem timmar i veckan i grupper om tio om de går med på att avsluta strejken.
Flera medlingsförsök har tidigare gjorts av ickestatliga organisationer och intellektuella, så som författarna Yasar Kemal och Orhan Pamuk, men hittills utan resultat.
Den 19 december år 2000 stormade polisstyrkor 48 fängelser runt om i Turkiet och flyttade med våld 1 005 politiska fångar till typ F- fängelserna som då fortfarande höll på att byggas upp. Under operationen dog 31 fångar och två ur säkerhetspersonalen och 426 fångar skadades.
Syftet med operationen var att få ett slut på hungerstrejken men resultatet blev istället att ytterligare 1200 fångar gick med i protesten.
Sedan strejken inleddes i oktober 2000 har 45 människor – fångar eller sympatistrejkande – dött.
Kolumnisten Gulay Gokturk, på dagstidningen Sabah, beskriver justitiedepartementets inställning som “oresonlig”.
– Ministern och hans allierade hävdar att om fångarna får träffas i grupper om nio under dagen så kommer det att totalt underminera säkerheten i de toppsäkra fängelserna, säger Gokturk.
– Hur allvarligt menat kan ett sådant uttalande vara? Vilken skada kan nio obeväpnade och isolerade fångar ha på säkerheten i fängelset om de träffas i en fängelsekorridor som övervakas av kameror och beväpnade fängelsevakter?
Konfliktens senaste offer var den 27-åriga vänsteraktivisten Lale Colak. Hon var dömd för samverkan med den ljusskygga kommunistiska organisationen TIKB. Hon hade suttit fängslad sedan 1996.
Justitieministern har för att minska antalet dödsfall antagit kontroversiella regler som gör att strejkande fångar som är nära att dö kan få sina straff suspenderade av “hälsoskäl” och släpps ur fängelset. Vissa av de frisläppta har fortsatt att strejka hemma eller på sjukhus.
Och den turkiske presidenten Ahmet Necdet Sezer har benådat sju hungerstrejkande som själva har begärt nåd på grund av hälsoskäl.
Enligt dessa villkor har 350 hungerstrejkande fångar släppts fria sedan maj 2001. Sju av de frisläppta har dött eftersom de valde att fortsätta strejka.
Hur denna mänskliga tragedi ska sluta verkar ingen kunna svara på.
– Den ömsesidiga envisheten har pågått i ett och ett halvt år, säger Umit Efe, ordförande för fängelsernas kontor för mänskliga rättigheter, IHD, i Istanbul.
– Regeringen borde ha accepterat budet från advokatsamfunden, säger hon.
Hon säger att de strejkande har börjat visat tecken på medgörlighet, och att inga nya stödgrupper går med i strejken.
Men Efe säger att det nu kommer an på justitiedepartementet att skapa en mer human lösning på strejken – annars kan tragedin fortsätta.
(020118)
.
