020116 (IPS) – Kriminella ungdomsgäng med amerikanska förebilder blir allt vanligare i Centralamerika. Och myndigheterna har ofta inget annat än mer våld att sätta emot.
Enligt samhällsvetare är gängen i Centralamerika avdelningar till grupper som finns i USA. De menar att utvecklingen är en kombination av globaliseringen och den fattigdom och sociala marginalisering som utmärker regionen.
– Gängen är delar av internationella organisationer, säger den nicaraguanske filosofiprofessorn José Luis Rocha.
Han menar att gängen har hundratusentals medlemmar i åldrarna mellan 12 och 35 år.
Rocha arbetar vid Centralamerikanska universitetet, UCA, där man studerat gängens aktiviteter i de länder där tillväxten varit snabbast.
Den största och mest aktiva gängkulturen finns i El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua.
Forskarna menar att gängen, som i Centralamerika kallas “maras”, är välorganiserade, rikligt beväpnade, och att de samtidigt är offer och gärningsmän.
Ungdomsgängen importerades från Los Angeles i USA. De har medfört sina våldsbrott, initiationsriter och uppföranden till Centralamerika. I synnerhet gäller det de två stora gängen Mara 18 och Mara 13 som är döpta efter de två gator i Los Angeles där de först uppkom.
Rocha har tillsammans med andra forskare vid UCA gjort en studie kallad ''Maras och gängmedlemmar i Centralamerika''. Den drygt 400-sidiga rapporten är den första som gjorts om den gängkultur som skrämmer befolkningen i Centralamerika – samtidigt som myndigheterna är osäkra på hur de ska hantera fenomenet.
I rapporten intervjuas gängmedlemmar och deras familjer och grannar. Rapporten inleds med historien om hur en av Mara 18:s ledare mördas av medlemmar i ett rivaliserande gäng i Honduras julen år 2000.
Två dagar efter begravningen grävde medlemmar i fiendegruppen Mara 13, också kända under namnet Mara Salvatrucha, upp gängledarens kropp, hällde bensin över den och satte eld på kroppen.
Rocha säger sig ha upptäckt att utvecklingen av både Mara 13 och Mara 18 har att göra med att många unga människor frivilligt, eller genom deportationer, kommit tillbaka från USA.
Med sig till Centralamerika har de då tagit attributen från gängen i Los Angeles.
– Detta är en klar illustration av globaliseringsprocessen, säger Rocha.
Han menar samtidigt att gängmedlemmarna inte är vanliga kriminella, utan att deras stölder och deras våld mer handlar om att “vara någon” och om att tas på allvar av ett samhälle som utestängt dem.
Rocha hänvisar till FN-statistik som visar att Centralamerika tillhör en av världens socioekonomiskt mest ojämlika regioner. Minst hälften av Centralamerikas 36 miljoner invånare lever i fattigdom.
Ickestatliga organisationer menar att samhällets fientlighet mot gängen endast underblåst våldet, medan få försök har gjorts för att komma underfund med de underliggande orsakerna till fenomenet och eventuella lösningar.
Casa Alianza, den latinamerikanska avdelningen av den amerikanska människorättsorganisationen Covenant House, som arbetar för barns rättigheter i Centralamerika, har uttryckt oro över polisens “sociala rensning” på gatorna i regionens storstäder.
De främsta offren för dödsskvadronerna är gatubarn och gängmedlemmar, enligt Casa Alianza.
Bara i Honduras rapporteras minst ett tusen minderåriga fallit offer för utomrättsliga avrättningar mellan 1998 och december år 2000.
– Om samhället stämplar och dödar dem, så är det självklart att de svarar med våld, säger Casa Alianzas chef Bruce Harris.
Enligt Harris är många av gängmedlemmarna ungdomar som hoppat av skolan och inte hittat någon plats på arbetsmarknaden eller inom idrotten.
– För många av dem är det lättare att lära sig döda än att lära sig skriva, säger han.
Experter som arbetar med gängmedlemmar menar att de marginaliserade ungdomarna förtjänar att ges en chans.
– Gängmedlemmarna har demoniserats i Centralamerika, säger sociologen Juan José Soza.
– Men sanningen är att om man kommer dem nära, upptäcker man att de är som vilka ungdomar som helst, med drömmar, sorger och ambitioner.
Soza, som arbetar vid UCA i Nicaragua, menar att det finns närmare 400 organiserade ungdomsgäng enbart i Managua. Många av gängen är underavdelningar till Mara 13 och Mara 18, och strider mot varandra.
Vissa experter menar att gängen är arvtagare till den våldskultur som rådde i samband med de väpnade konflikterna i regionen på 70- och 80-talet, och påpekar att deras våldsamheter underlättas av det stora antalet vapen som finns tillgängliga på den svarta marknaden.
– Gängen använder våldet som ett sätt att bli synliga socialt, säger psykologen María Salvador.
De experter som IPS talat med är eniga om att myndigheterna i regionen snabbt måste agera och skapa sociala program med syftet att ge ungdomar hjälp. De menar att gängmedlemmarna måste ges möjlighet att rehabiliteras.
(020115)
.
