011231 (IPS) – Runt åtta miljoner människoliv kan räddas varje år om rika och fattiga länder enas om en målinriktad insats i kampen mot sjukdomar, i synnerhet sjukdomar som är kopplade till fattigdom. Det framgår av en plan som Världshälsoorganisationen, WHO, presenterade innan julen.
Planen har utarbetats av Kommissionen för makroekonomi och hälsa, som WHO:s generaldirektör Gro Harlem Brundtland tillsatte för ett par år sedan. Kommissionen består av framstående ekonomer och ledande experter från andra fackområden.
Kommissionen slår fast att “tydliga vetenskapliga bevis” ger underlag för att hävda att hälsa är en grundläggande förutsättning för ekonomisk utveckling i fattiga länder, i motsats till det traditionella synen – att hälsotillståndet automatiskt blir bättre som en följd av ekonomisk tillväxt.
– Genom att bidra till kontroll av de fattigas sjukdomar, kan rika länder också vinna fördelar i form av den politiska och sociala stabilitet och den snabbare ekonomiska tillväxten som det ger i utvecklingsländerna, säger rapportens författare.
Med välgenomtänkta åtgärder, baserade på existerande teknologi, kan åtta miljoner människoliv räddas varje år, och ekonomiska fördelar till ett värde av mer än 3,5 miljarder kronor kan vinnas under åren 2015-2020. Men för att uppnå sådana resultat, måste den grundläggande hälso- och sjukvården i fattiga länder utvidgas till en årlig kostnad av runt 600 miljarder kronor.
Pengarna måste komma från de rika länderna, såväl som från mottagarländerna, sa kommissionens ordförande, ekonomen Jeffrey D. Sachs, när han lade fram planen i London innan jul. Givarländernas officiella bidrag till hälso- och sjukvård ligger just nu på ungefär 60 miljarder kronor om året, men den summan måste ökas till mer än 260 miljarder kronor innan 2007, enligt planen.
Kommissionen föreslår också en ny internationell ordning för att ge tillgång till livsnödvändiga mediciner. Förslaget har mött motstånd från de stora medicinföretagen eftersom det innebär olika priser på samma mediciner, beroende på invånarnas köpkraft. Ett sådant system innebär att de rika länderna betalar räkningen för forskning och utveckling av nya mediciner, medan fattiga länder bara betalar själva produktionskostnaderna.
(011231)
.
