011113 (IPS) – I helgen dömdes fyra män för det grymma mordet på en aktivist ur ursprungsbefolkningen 1997. Han mördades efter att ha hittats sovande vid en busshållplats. Domen kan komma att betyda mycket för ursprungsbefolkningens krav på landrättigheter. Men samtidigt betvivlar människorättsaktivister att domen kommer att leda till starkare skydd för de hemlösa som hotas av liknande attacker på Brasiliens gator.
Galdino Jesús dos Santos, som tillhörde Pataxó-befolkningen i den nordöstra delstaten Bahía, mördades i Brasilia 1997. Han befann sig i staden tillsammans med andra ledare för ursprungsbefolkningar för att lämna in ett krav om att de vill få tillbaka sin mark – som under flera decennier invaderats av ranchägare.
Tidigt på morgonen den 20 april hade Dos Santos somnat vid en busshållplats, oförmögen att ta sig tillbaka till det hus där han bodde under besöket i Brasilia. Fem ungdomar dränkte in honom med två liter alkohol och tände eld på honom.
Mordet uppmärksammades i både nationella och internationella medier och förövarna greps snabbt.
Men detta var bara ett av alla de våldsdåd som medelklassungdomar i de stora brasilianska städerna utför mot hemlösa på gatorna. Ofta struntar myndigheterna i händelserna, och samhället i stort har ofta visat sig ointresserade.
Roberto Liebgott, från Ursprungsbefolkningars missionsråd, som tillhör katolska kyrkan, menar att fallet med Dos Santos “har hjälpt till att höja medvetandet om Pataxó vars territorier invaderats av ranchägare sedan 1926''.
Pataxós kamp för att återfå sin mark intensifierades i mitten av 80-talet, och stärktes ytterligare efter mordet på Galdino Jesús dos Santos.
Indianerna har återtagit flera områden på landsbygden och ockuperat marken “i Galdinos namn”, vilket enligt Liebgott gjort honom till en martyr i kampen.
De fyra ungdomarna dömdes till 14-åriga fängelsestraff då den fem dagar långa rättegången avslutades i lördags.
I domen beskrivs brottet som “frånstötande”.
Domarna fann de åtalade skyldiga med fem röster mot två. De avslog därmed försvarets argument att våldsverkarna inte syftade till att döda Dos Santos, utan enbart skrämma honom och att åtalet därför borde gälla “fysisk skada” med döden som följd, och inte mord.
Straffet sänktes från 15 års fängelse till 14 eftersom alla de åtalade var under 21 år gamla när brottet begicks. Den femte medlemmen av gruppen slapp medverka i rättegången eftersom han var minderårig, 17 år, när Dos Santos mördades.
Ett tecken på de vanliga sociala attityderna gentemot landets hemlösa kan spåras i hur mördarna till sitt försvar menade att de “trodde han var en lodis” och att de var omedvetna om att han tillhörde ursprungsbefolkningen.
Enligt Romeu Olmar, ledare för Nationella människorättsrörelsen, är mordet ett symptom på den våldskultur som finns i Brasilien, där “de marginaliserade kan brännas levande”.
Olmar tror att de fem som mördade Dos Santos med största sannolikhet förblivit ostraffade om offret inte varit från ursprungsbefolkningen. Han påpekar samtidigt att de flesta mördare aldrig ställs inför rätta.
– Samhället legitimerar våld mot människor som lever på gatan. De ses som problem och “förbrukningsbara”, säger Olmar.
Han jämför den straffrihet som ges till dem som attackerar hemlösa med de poliser, som enligt honom, fortsätter att tortera misstänkta i häktena, trots att det är olagligt.
Olmar menar att domen mot de fyra mördarna visserligen är viktig då den kommer att avhålla andra från andra att tända eld på hemlösa som sover på gatorna. Men han tror att den effekten bara kommer att hålla i sig en kortare tid.
Han säger att domen snarare representerar den “otur” de unga männen hade då de inte visste att den de tände eld på var en känd försvarare av sitt folks rättigheter.
Respekten för ursprungsbefolkningarna är ett nytt fenomen i Brasilien, som enligt Olmar kommit efter flera decennier av hårt arbete.
För att de hemlösas rättigheters ska erkännas krävs kulturella förändringar i alla nivåer av samhället, menar Olmar.
(011113)
.
