011031 (IPS) – Allt fler kristna lämnar det heliga landet efter den senaste tiden oroligheter i de ockuperade områdena. Nu fruktar man att den lilla kristna befolkningen ska försvinna helt och hållet.
Cecile Nazal är en leende, tjock kvinna som älskar att tala om sin familj. Hon sitter i sin fåtölj i vardagsrummet och ser stolt på de inramade bilderna av sina barn som pryder väggen.
De föddes alla i det heliga landet, säger hon, men nu är Nicola, som är 18, i Madrid och studerar för att bli tandläkare. Milad, som är 30, är gift och har ett eget handelsbolag i Honduras. Och hennes man George, 75, har åkt för att bo hos Milad i Honduras.
Liksom tusentals kristna i det heliga landet har familjen Nazal flytt från landet där Jesus föddes.
I och med det upptrappade palestinska upproret mot Israels ockupation, och i och med att allt fler söker ett bättre liv någon annanstans, finns det en växande oro över att de kristnas närvaro i det heliga landet kommer att försvinna, och att kyrkor och heliga platser ska bli museum.
I förra veckan, efter att den israeliska turistministern hade mördats av palestinier, rullade israeliska stridsvagnar in i sex palestinskkontrollerade städer. I en av de städerna – Betlehem – utspelades scener som står i stark kontrast till de bibliska landskap som de kristna pilgrimerna en gång kom till.
De israeliska pansarvagnarna körde in i staden och pulveriserade allt i sin väg. Lyktstolpar, trafikljus och elstolpar låg strödda över gatorna i förvridna former.
I Betlehems kristna grannby Beit Jala rullade stridsvagnarna upp och ner för de slingrande gatorna, förbi sandstenskyrkor och kyrkogårdar. Ljudet av de rullande kolosserna fick alla att springa in i sina hus, i ett självpåtaget utegångsförbud, framkallat av rädsla.
Minst tio lokalinvånare dödades och kulorna nådde in till Manger- torget i Betlehem, där en 17-årig korgosse dödades.
Vid hörnet av S:t Nicolas-gatan i Beit Jala vaktar en staty av Maria ingången till familjen Nazals hem. Den norra sidan av huset är redan sargad av tidigare israeliska helikopterattacker.
Medan krigets ljud dånade utanför föredrog Nazal att stanna inomhus, bakom stängda fönster och fönsterluckor av metall.
– Vi är som skrämda djur som hukar oss i våra egna hus, säger hon.
Plågade av lidandet under den israeliska ockupationen, av stridandet och av de dåliga möjligheterna att få jobb har många kristna utnyttjat sina kontakter utomlands och sökt ett bättre liv i andra länder.
– När en region går igenom politisk oro och instabilitet är det vanligtvis de unga som lämnar först. Men nu är det hela familjer som åker tillsammans, säger Bernard Sabella, som är expert på kristen emigration.
Vid en undersökning som man gjorde i mars frågade man kristna palestinier på Västbanken, i Gazaremsan och i Israel om de kunde tänka sig att flytta utomlands med tanke på den nuvarande situationen. Mer än en fjärdedel sa ja.
– Det kan få drastiska konsekvenser, med tanke på att den kristna befolkningsgruppen redan är så liten, säger Sabella.
De arabiska kristna utgör i dag inte mer än två procent av befolkningen i Israel och på Västbanken.
Under den nuvarande Intifadans första år lämnade närmare 1 000 kristna området.
– Om det här fortsätter kommer det inte att finnas några kristna kvar i det heliga landet om 20-30 år, säger Sabella.
I dag har Betlehem ungefär 20 000 invånare. Runt 7 000 av dem är kristna.
Men i S:t Catherine-kyrkan på Manger-torget i Betlehem stod bänkarna tomma den här söndagen. Bara 20 församlingsbor av 1 000 vågade sig ut ur sina hem för att delta i mässan.
– Det är en fruktansvärd tragedi, säger den fransiskanska prästen Fader Fergus Clark.
Men det här är inte första gången som de kristna har flytt i mängder. Den kristna emigrationen började under slutet av 1800- talet, när den palestinska ekonomin försämrades under det ottomanska riket.
Invånarna i Betlehem begav sig till Syd- och Centralamerika där många av dem hade stora framgångar i textilindustrin. I deras resedokument stod det att de var ottomanska undersåtar, och på grund av det fick de stå ut med att kallas för det nedsättande “turcos”.
Så med intifadans negativa konsekvenser, striderna, belägringarna av palestinska städer och den döda turistindustrin, leder den fallfärdiga ekonomin återigen till en stor utvandring av kristna.
– Om folk hade säkra jobb skulle de inte fundera på att lämna landet, säger Sabella.
Samer, som är Nazals enda son som fortfarande är hemma, arbetade på ett kasino i den palestinska staden Jeriko under mer än ett år. Han jobbade som receptionist och tjänade bra. Men sedan kasinot ofta hamnat i skottlinjen under det senaste året, tvingades det stänga, och mer än tusen palestinier som hade försörjt sina familjer blev arbetslösa över en natt.
Och Samer blev ännu en ung, arbetslös och uttråkad man som drömmer om ett bättre liv någon annanstans.
Nazal tycker att det är synd att antalet kristna blir färre i det heliga landet, men hon planerar ändå att flytta till sin make i Honduras.
– Hur länge jag stannar där vet ingen. Men så här kan man inte leva. Det finns inget arbete. Jag kommer bara att låsa huset och ta med mig nyckeln. Om Gud vill så kommer vi tillbaka – när israelerna är borta, när allt är lugnt igen.
(011031)
.
