010921 (IPS) – Den eritreanske presidenten Issias Afeworkis tillslag mot sina tidigare medarbetare och mot den fria pressen har lett till bestörtning runt om i världen.
Sammanlagt 11 dissidenter har gripits hittills, och man fruktar att fler kommer att gripas under de kommande veckorna. Amnesty International har uttryckt sin oro över de gripnas säkerhet.
Regeringens beslut att stänga Eritreas åtta oberoende tidningar har också lett till internationella fördömanden. Regeringen anklagar dem för att hota den nationella enigheten.
“Ingen har sett en sådan radikal och repressiv handling mot den privata pressen i Afrika på många år”, skriver den Paris-baserade mediarättsorganisationen Reportrar utan gränser i ett öppet brev till president Afeworki, där han beskrivs som ett rovdjur med sikte på pressfriheten.
Den fria pressen har varit hjärtat i Eritreas blomstrande reformrörelse, och i den har människor kunnat diskutera frågor som man tidigare inte vågat ta upp. Den senaste tiden har de oberoende tidningarna för första gången gått om de statliga i försäljningssiffror.
Afeworki har kämpat för att hålla tillbaka missnöjet sedan kriget mot Etiopien slutade. Det nya missnöjet ser ut att bli den allvarligaste utmaningen mot hans ställning sedan han tog makten 1991, när Eritrea blev självständigt från Etiopien efter ett 30 år långt befrielsekrig.
De 11 personer som nu gripits var med bland de 15 medlemmar i det styrande partiet som i maj i ett öppet brev uppmanade till mer demokrati och större öppenhet. De 15 sparkades omedelbart , men det stoppade inte kraven på förändring.
Efter gripandet har regeringen på sin officiella webbsajt anklagat de gripna för att ha samarbetat med dissidenter i Etiopien och i Europa för att infiltrera armén.
Elias Habte Selassie vid Life and Peace Institute i Nairobi arbetade i många år för den eritreanska befrielserörelsen, som vid självständigheten omvandlades till det styrande partiet, Folkfronten för demokrati och rättvisa.
Han är rädd för att den här konflikten i regeringens toppskikt hotar att splittra den.
– De gripna är väldigt viktiga människor. De är regeringen. De är förmodligen högst i hierarkin, efter presidenten. Mahmud Ahmed Sheriffo var vicepresident. De andra var ministrar, majorer. Det var de som efter en lång kamp ledde oss till självständigheten. De är hjältar.
Deras öppna brev, som publicerades på Internet, var ovanligt öppet och rakt på sak. Det anklagar Afeworki för att ha betett sig “brottsligt och okonstitutionellt” och för att skapa en stämning av “rädsla och hot”.
När Eritrea blev självständigt 1993, efter en folkomröstning, bestämdes det att man skulle inrätta en övergångsregering som skulle sitta i fyra år. Under den tiden skulle regeringen förbereda val.
Men regimen har nu suttit vid makten under åtta år, och den har inte gjort några större ansträngningar för att förbereda val i landet. Politiska partier är fortfarande olagliga, och kritikerna hävdar att regeringen sviker sina löften.
– De frågor som de gripna tog upp är demokratifrågor. De borde inte marginaliseras för att de ställer sådana frågor, säger Habte Selassie.
Men Eritreas charge d'affaires i Nairobi, Temedhin Temariam, försvarar sin regering. Han menar att det är orättvist att beskriva Eritrea som en enpartistat, eftersom landet ännu inte är redo för en flerpartidemokrati.
– Vi befinner oss i en övergångsperiod. Vi är den regering som tog över när Eritrea befriades och blev självständigt. Så flerpartisystem och sådana saker ska komma i framtiden i Eritrea, men inte nu, säger han.
Habte Selassie menar dock att man åtminstone måste börja en demokratiseringsprocess.
– Man kan inte övergå till demokrati över en dag, men det är en process. Och den processen har inte inletts. Det är därför som folk nu ställer frågor. Okej, kriget kan ha varit en ursäkt, men sedan det tog slut har man inte tagit några steg mot demokrati.
Nästan 20 000 eritreaner tros ha dött i den senaste konflikten med Etiopien, som varade i två år, och tog slut i juni förra året.
– Kostnaden för kriget var oerhörd. Efter konflikten har folket i båda länderna utövat ett tryck mot sina regeringar. Varför gav vi oss in i kriget? Fanns det inte andra sätt att lösa gränskonflikten? Vi hade runt 100 000 människor vid fronten, unga människor som kunde ha använts för att utveckla landet. Och om man ser bara på den mänskliga förlusten, utan att räkna ekonomiska konsekvenser, så är den oerhörd, säger Habte Selassie.
(010921)
.
