010808 (IPS) – 14 länder i södra Afrika har antagit ett förslag till en gemensam försvarspakt vars syfte är att förhindra konflikter i regionen. Men försvarsanalytiker varnar för att pakten istället kan resultera i att länderna blir inblandade i vanandras interna dispyter.
Pakten har dragits upp av länderna inom samarbetsorganisationen Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, SADC som omfattar Sydafrika, Angola, Moçambique, Swaziland, Lesotho, Kongo-Kinshasa, Namibia, Zambia, Botswana, Malawi, Tanzania, Zimbabwe, Mauritius och Seychellerna.
Enligt den föreslagna pakten ska medlemländerna kunna intervenera i konflikter mellan länderna i pakten samt även i inbördeskrig som hotar den regionala stabiliteten.
Planen måste nu godkännas i respektive land och sedan antas av ländernas försvarsministrar vid deras nästa möte, som enligt planerna ska hållas Malawi senare i augusti.
– Jag är extremt oroad över det sätt som planen har byggts upp på och skulle ha föredragit om de hade beslutat sig för en icke- aggressionspakt, säger Hussein Solomon, professor i afrikansk politik vid universitetet i Pretoria.
Solomon påpekar att konflikten i Kongo omfattar minst tre andra SADC-länder; Namibia, Angola and Zimbabwe.
– Deras inblandning i konflikten har inte det minsta med fredsarbete att göra. De stödjer den regering som passar deras politiska och kommersiella intressen bäst för dagen, säger Solomon.
Enligt en FN-rapport från mars i år är plundring av naturresurser den främsta orsaken till kriget i Kongo-Kinshasa.
Vad gäller Zimbabwe så varnar Solomon för att landets president Robert Mugabe skulle kunna be de andra medlemländerna i försvarspakten om hjälp om den civila oron i landet ökar.
Sam Mkhwanazi, talesman för det sydafrikanska försvarsdepartementet, säger att alla diplomatiska och politiska möjligheter måste vara uttömda innan man kan överväga en militär lösning och att alla regionala organ och FN ska vara med om beslutet.
Professor Solomon är också oroad över vissa pratiska detaljer i försvarspakten, bland annat att ett tätare militärt samarbete mellan medlemländerna föreslås. Han säger att det finns stora skillnader mellan hur de väpnade styrkorna i regionen är uppbyggda och utrustade. Han varnar också för de stora skillnader som finns mellan arméernas syfte och inställning.
Vissa länder inom SADC har professionella, självständiga arméer som överses av civila myndigheter, medan andra länders väpnade styrkor har till funktion att stödja den person eller det parti som har makten.
(010808)
.
