010704 (IPS) – Yassin Salim är knappt fem och ett halvt år gammal, men han har redan aids. Han bor på behandlingshemmet Pepo la Tumaini Jangwanis tillsammans med 78 andra barn.
Salims föräldrar dog för ett år sedan, och själv börjar han redan att bli svag. Men hans ansikte lyser upp när han får frågan om han vill sjunga för gästerna på hemmet. Han sjunger “jag vill ha ett liv utan aids”, tillsammans med andra barn som drabbats av epidemin.
På Pepo La Tumaini Jangwani (“hoppets vind i öknen”, på Swahili) bor hiv-smittade och föräldralösa barn, tillsammans med mer än 200 vuxna.
– Vi lever för att se att “hoppets vind” en dag ska övervinna aids- plågan. Det är det som får oss att stå ut med smärtan och ensamheten, säger Khadija Omar Rama, som arbetar med centret. Hon är själv hiv-smittad.
Centret, som ligger på en dammig bit mark i det här torra området, består av en skola, ett apotek, och några utspridda hyddor. Det är det enda projektet för hiv/aids-offer i området.
Man tar hand om barn som är smittade eller föräldralösa på grund av sjukdomen, och försöker att hitta fosterhem åt dem.
– Det är inget stort ställe vi har. Men vi har stort hopp, säger Rama.
Den största utmaningen är att ge riktig mat som kan hålla de smittade vid liv. Ett mål mat om dagen kan man ge, med hjälp av FN:s matprogram WFP, och man har också startat ett uppsökande projekt, för de som är alltför svaga för att kunna ta sig till hemmet.
Amina Abdouba, en hiv-smittad änka, kommer med sina två barn och hennes avlidna systers tre barn för att äta lunch vid centret. Hon säger att hon är för svag för att arbeta längre på grund av sjukdomen, och hon lever bara av den mat hon kan få.
– Vi är alla fattiga här. Vi har ingen styrka för att odla. När vi får majs som bistånd så delar vi det allihopa och överlever en dag till.
Hennes väninna Agnes Aliku säger att infektionen har skyndats på av hunger, och hon kunde ha dött av sjukdomen om centret inte hade räddat henne. Vid centret får hon lite grann att äta, men knappt tillräckligt för att ge henne tillräcklig energi för att ta sin tuberkulosmedicin.
Ibland skickar kvinnorna vid centret iväg sina barn för att tigga om mat på marknaden. Men ibland kommer de tillbaka tomhänta.
– Det är svårt att somna hungrig, säger Aliku.
I det här området är 15 procent av invånarna hiv-smittade. Många långväga lastbilstransporter går genom området, och vid staden Isiolo finns också ett militärt övningsområde med ett stort antal soldater. Det anses vara två av anledningarna till virusets spridning här.
(010704)
.
