010406 (IPS) – Pensionärerna i centrala Peking har ett nytt hett samtalsämne att diskutera på kvällarna, när de samlas i parker och gathörn på kvällarna – det kommande kriget mot USA.
– Det är dags att vi ger amerikanerna en läxa, säger Lao Zhang, en man i 70-årsåldern, till sina åhörare i området Tian Tan.
– USA vill alltid se sig själv som världspolis och lägger sin näsa i blöt överallt. Vi kan inte låta lill-Bush roa sig på vår bekostnad under de kommande fyra åren.
En annan pensionär, Wang Hui, varnar för att om presidenten Jiang Zemin inte sätter hårt mot hårt den här gången, så kan det bli gatuprotester igen. Han låter upphetsad när han minns stenkastandet och upploppen utanför USA:s ambassad, efter att ett amerikanskt plan bombat den kinesiska ambassaden i Belgrad i maj 1999.
– Vad handlar det om? Har de bombat vår ambassad igen?, frågar Ren Chunlan, en medelålders kvinna som arbetar som barnskötare åt en utländsk familj. Hon får genast svar på tal.
– Vad är du för en kines? Vet du inte att amerikanerna har dödat vår pilot och kränkt kinesiskt luftrum?
Den här, och andra versioner av berättelsen om flygkraschen cirkulerar överallt bland invånarna i Peking, som annars inte ser någon större spänning i inrikespolitiken.
Det var i söndags som ett amerikanskt övervakningsplan utrustat med avancerad avlyssningsteknik och med 24 man i besättningen kolliderade med ett kinesiskt jaktplan och tvingades nödlanda på en kinesisk flygbas på ön Hainan. Det kinesiska planet störtade, och piloten, Wang Wei, saknas fortfarande.
Efter kollisionen vidtog ett ordkrig mellan Peking och Washington. Den amerikanske presidenten George W. Bush krävde att Kina skulle lämna tillbaka det amerikanska planet och besättningen omedelbart. Jiang Zemin å sin sida sa att USA skulle be om ursäkt för det som hänt, sluta med sina övervakningsflygningar och ta på sig det fulla ansvaret för händelsen.
Men Bush säger att han inte kommer att be om ursäkt, och han kräver att Kina ska släppa besättningen omedelbart om man inte vill riskera att “underminera” relationerna mellan de båda länderna. Den amerikanske utrikesministern Colin Powell har sagt att han “beklagar” det inträffade, men han har inte bett om ursäkt.
På torsdagen sa det kinesiska utrikesdepartementets talesman Sun Yuxi att Colin Powells uttalande var ett steg i rätt riktning, men han upprepade kravet på en ursäkt.
Dödläget har nu snart pågått i en hel vecka, och frågan om USA:s ursäkt har fått en särskild betydelse. Här visar sig skillnaderna mellan den politiska kulturen i Kina och i USA tydligt.
Washington vill inte utfärda någon ursäkt på grund av den juridiska betydelsen av ett sådant uttalande. Samtidigt ser Kina en ursäkt som det enda möjliga sättet att bevisa sin moraliska styrka. Den amerikanska bombningen av ambassaden i Belgrad sågs som en stor förolämpning här, och då tvingades den amerikanska presidenten Bill Clinton att personligen be om ursäkt.
Sedan USA bett om ursäkt och kompenserat Kina för skadorna, borde ambassadbombningen ha ansetts vara ett avslutat kapitel i relationen mellan de båda länderna.
Men här känner man fortfarande en ilska över bombningen, och den hårda position som nu intagits speglar en beslutsamhet att inte upprepa vad som hände 1999.
Då anklagades det kommunistiska ledarskapet för att ha varit allt för svaga och försonande i sina uttalanden omedelbart efter händelsen. Det ledde till att folk protesterade på gatorna, och hävdade att regeringen gav efter för “imperialistiska påtryckningar” för att hålla handelsrelationerna stabila.
Men trots att kan låta stridslystna, är det få som tror att dödläget kan leda till ett krig.
– Jag tror inte att det kommer att bli något krig efter det här heller, säger Lang Haohe, en Peking-bo i 40-års åldern.
– De kinesiska ledarna vill först stärka ekonomin och göra landet mäktigt. Det är inte förrän landet verkligen är en ekonomisk stormakt som de kan tänka sig att verkligen konfrontera amerikanerna.
Men att få en ursäkt från USA skulle innebära ett moraliskt övertag för Kina mot den nya administrationen under George W. Bush. Hur de båda länderna löser det här problemet kan ge en fingervisning om hur deras relationer kommer att se ut under Bushs tid som president.
Affären har också betydelser som ligger utanför relationen mellan USA och Kina. En ursäkt från USA kan ge Kina råg i ryggen när landet hävdar sin suveränitet över stora delar av Sydkinesiska havet.
USA hävdar att dess flygplan var långt inne i internationellt luftrum, och ungefär 120 kilometer från ön Hainan, när det stoppades av två kinesiska stridsplan, varav det ena kolliderade med det amerikanska planet och störtade.
Enligt internationella lagar sträcker sig varje lands territorium 22 kilometer ut från landets kust, och detsamma gäller i luftrummet.
Men Peking hävdar att händelsen ägde rum i kinesiskt luftrum. Kina har länge hävdat att de har en 320 kilometer bred “ekonomisk zon” kring de omtvistade ögrupperna Spratlys och Paracels, som flera sydostasiatiska länder hävdar tillhör dem.
– En ursäkt från USA skulle legitimera Pekings ståndpunkt när det gäller de omtvistade områdena i Sydkinesiska havet. Jag menar att det skulle vara till skada för stabiliteten i hela Sydostasien, säger en asiatisk diplomat i Peking.
(010406)
.
