010314 (IPS) –
Oroligheterna började redan när Sheikh Haq Nawaz Jhangvi, ledare för en militant sunnimuslimsk grupp, hängdes för mordet på en iransk diplomat i Pakistan för tolv år sedan.
Jhangvi var en av ledarfigurerna i gruppen Sipah-e-Sahaba. Organisationen har genomfört protester över hela landet efter det att han avrättades.
Sipah-e-Sahaba anklagar det shiamuslimskt dominerade Iran för att beväpna och finansiera militanta shiamuslimska grupper i Pakistan, som domineras av sunnimuslimer. Iran förnekar bestämt alla sådana anklagelser.
Strax innan avrättningen, bad Sipah-e-Sahaba den iranska regeringen att förlåta Jhangvi och ta emot “blodspengar”. Enligt pakistansk lag kan en mördare få förlåtelse av offrets närmaste, som då kan kräva kompensation.
Men den iranska regeringen avböjde erbjudandet och sa att det var en intern fråga för Pakistan. Regeringen i Pakistan förväntade sig att det skulle bli oroligt efter att Jhangvi hängts, och man höll 1 200 aktivister från sunni- och shiagrupper inlåsta vid avrättningen. Men det kunde inte hindra våldet.
Minst tolv människor sköts ihjäl vid tre olika sekteristiska attacker i staden Sheikhupura, ungefär 20 mil sydost från huvudstaden Islamabad.
Enligt ögonvittnen kom maskerade män på motorcyklar och sköt med automatvapen mot en shiamuslimsk moské och mot två separata marknadsplatser i Sheikhupura. De flesta av de döda var shiamuslimer.
Ytterligare 14 människor dog den första mars i eldstrider mellan shia- och sunnigrupper i den nordvästliga staden Hangu, på gränsen till Afghanistan. Staden har en historia av blodigt sekteristiskt våld.
Det sekteristiska våldet i Pakistan går tillbaka till slutet av sjuttiotalet. Den dåvarande militäre härskaren Zia-ul-Haq sägs ha uppmuntrat militanta islamister aktivt – med stöd från västvärlden – för att de skulle kunna bekämpa den sovjetiska ockupationsmakten i Afghanistan.
Det sunnidominerade Saudiarabien tros också ha hjälpt de militanta sunnigrupper som växte fram i Pakistan vid den tiden.
Den iranska revolutionen sägs ha hjälpt ett litet antal shiamuslimska grupper att bli starkare i Pakistan under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet.
De två sekteristiska huvudrivalerna i Pakistan är den shiamuslimska Shia Tehreek-i-Jaffria och sunnimuslimska Sipah-e- Sahaba.
Under de senaste tjugo åren har våldet mellan sunni- och shiamuslimer krävt hundratals dödsoffer. Varje år utförs attacker mot sunni- och shiamuslimska moskéer, med dussintals dödsoffer.
Den pakistanska regimen har nyligen försökt stävja de religiösa extremisternas våld genom att förbjuda alla militanta religiösa organisationer att samla in pengar. Det är nu också förbjudet för de organisationerna att visa sina vapen öppet.
Nu riktar regimen in sig mot landets tusentals muslimska religiösa skolor, som sägs förespråka extremism som leder till sekteristiskt våld. Man håller just nu på att färdigställa en plan för att förändra de skolornas kursplaner och införliva dem i det statliga utbildningssystemet.
Enligt officiella beräkningar går mellan 35 000 och 40 000 ut från de skolorna varje år.
Pakistans människorättskommission skriver i ett uttalande att det okontrollerade sekteristiska våldet har bidragit till att öka rädslan bland minoritetsgrupperna i landet.
“Det är de vanliga medborgarna som i slutändan har fått betala för det ödesdigra spel som de politiska och religiösa ledarna har spelat i religionens namn under de senaste 20 åren”, skriver kommissionens ordförande Afrasiab Khattak i uttalandet.
“Hittills finns det inte mycket bevis för att man tillämpar lagar som skulle kunna stoppa sekterismen. Tills man ändrar på det kommer risken för ytterligare död och förstörelse ständigt att hota freden i landet.”
(010314)
.
