010125 (IPS) – Tre år efter den ekonomiska kris som ledde till att ex-diktatorn Suharto störtades, kämpar Indonesien fortfarande för att komma på rätt köl. Ljuspunkter finns. Arbetslösheten har mer än halverats på tre år. Den svarta arbetsmarknaden har räddat många.
Sisyanto, 25, kör motorcykeltaxi i Indonesiens huvudstad Jakarta, trots att han har en ekonomexamen från universitetet. Han vägrar beklaga sig.
– Jag har åtminstone ett jobb, det gör inget att det är svarttaxi, säger han.
Han måste jobba långa pass och har inga sjukförsäkringar eller sociala förmåner. Trots det har han det bättre än de 19 miljoner indoneser som inte har någon försörjning alls. 1997 fanns det 45 miljoner arbetslösa i landet.
Indonesien har en befolkning på omkring 220 miljoner invånare.
Den indonesiska valutan, rupiah, har också blivit stabilare efter år av nedgång. Andra tecken på bättre ekonomi är att bilförsäljningen fördubblades och att BNP ökade med 3 procent förra året.
Men de utländska investerarna håller sig fortfarande på avstånd. Och det lokala näringslivet har brist på kapital. De flesta ligger lågt i väntan på regeringens utlovade bankreformer.
Den svarta marknaden, eller den informella sektorn som FN:s arbetsorganisation ILO kallar den, växer så det knakar. Omkring 15 miljoner människor arbetar på den svarta marknaden.
ILO definierar den informella sektorn som småskalig egen verksamhet som inte är registrerad hos myndigheterna. Det kan handla om försäljning av småsaker, mat och cigaretter, köra motorcykeltaxi eller erbjuda olika tjänster åt turister.
De största marknaderna finns i städerna Jakarta, Bandung, Semarang, Yogyakarta, Surabaya, Medan och Makassar.
Många av arbetarna i den informella sektorn är inflyttade till städerna från landsbygden. När de inte får något vanligt jobb tar de svartjobb.
Rohiman är från Garut på västra Java. Hans familj är kvar i småstaden Garut, där han “var risbonde utan land”. Idag säljer han stekta bananer och kassavarötter vid en busstation i Jakarta. Hans drar in omkring 15 kronor per dag.
Många bidar sin tid på den svarta marknaden och hoppas kunna utnyttja sin utbildning när tiderna blir bättre. Men faror lurar på den svarta marknaden. Många försäljare tvingas ge en stor del av sin inkomst i så kallade skyddspengar åt kriminella ligor som “skyddar dem” från andra brottssyndikat.
(010125)
.
