001006 (IPS) – På söndag hålls lokalval i Belgien. Det högerextrema partiet Vlaams Blok (det flamländska blocket) har enligt opinionsmätningarna starkt stöd i landets nästa största stad Antwerpen och partiet har anhängare i hela den flamländska delen av landet.
Men partiet har hittills varit politiskt isolerat. Inget parti har valt att samarbeta med dem efter framgångarna i de förra lokalvalen 1994. Därför är det stundande valet ett ödesval för partiet och dess ledare Filip Dewinter, anser politiska observatörer i landet.
Dewinters rykte liknar Jörg Haiders i Österrike, vars frihetsparti använde det nazi-inspirerade slagodet “Überfremdung” – för många utlänningar- i sin valkampanj 1999.
Inför söndagens val säger koalitionen av liberaler, socialister och gröna att de är säkra på att vinna valet. Den ekonomiska tillväxten är lovande. Belgiens finansministern Didier Reynders tillkännagav nyligen stora skattelättnader som gynnar alla inkomstklasser.
Men viss oro för de högerextremas framgångar kvarstår. Alla kommer ihåg den “svarta söndagen”, den 9 oktober 1994, då de förra lokalvalen hölls. Vlaams Blok rönte då stora framgångar i hela Flandern, den flamländska delen av Belgien där 60 procent av väljarna bor. Bäst gick det för partiet i Antwerpen, landet näst största stad där partiet fick 29 procent av rösterna och vann 18 av 55 platser i stadsfullmäktige.
Andra städer där det främlingsfientliga partiet har rönt framgångar är Gent och samt mindre industristäder med många invandrare som Mechelen, Boom, Sint-Niklaas och Beringen. I den fransktalande södra delen av Belgien har andra liknande partier, som Front National och Agir, aldrig blivit mer än ytterlighespartiet med få anhängare.
Vlaams Blok bildades för 20 år sedan som ett nationalistiskt parti som ville upplösa Belgien och skapa en oberoende flamländsk stat. Partiet har drivit en främlingsfientlig kampanj sedan mitten av 80-talet.
– Partiets framgångar är baserade på en enkel men effektiv strategi. De har parat sina anti-invandrar paroller med skarp kritik mot allt som går snett i landet, säger Dirk Haazen, socialarbetare.
– Partiets oroande framgångar i Antwerpen är resultatet av en växande främlingsfientlighet och frustration över 40 års vanstyre och likgiltighet från de traditionella partierna, anser han.
I vissa av partiets starkaste fästen, som Antwerpen-Noord och Borgerhout (som Vlaams Blok kallar Borgerocko på grund av det stora antalet marockanska invandrare som bor där) lever en av fem familjer i fattigdom och upp mot 30 procent av de unga människorna är arbetslösa.
I dessa tätbefolkade arbetarklassområden röstade nästan 65 procent på Vlaams Blok i lokalvalen 1994.
Efter den svarta söndagen för sex år sedan förenades de andra partierna i Antwerpen för att hålla Vlaams Blok borta från makten.
– Söndagens val är det viktigaste testet för Vlaams Blok sedan de grundades. Kommer partiet att slutligen kunna överföra sitt växande stöd till politiskt inflytande?, säger statsvetaren Marc Swyngedouw.
Han ger dem dock inte stora chanser att lyckas med det. Bland annat på grund av att de främsta nationella partierna skapat en “deklaration för demokrati”, vilket bland annat innebär att inget av partierna tänker gå in i en koalition med Vlaams Blok.
– Enligt de senaste opinionsundersökningarna får Vlaams Blok omkring 15,9 procent av de flamländska rösterna, det är något mer än vid parlamentsvalet förra året, men med ett status quo i Antwerpen och Gent. Troligtvis kommer det inte att räcka, säger Swyngedouw.
Därför verkar ett händelseförlopp liknande det i Österrike, där Frihetspartiet lyckades ta sig in i regeringskoalitionen, inte troligt i Belgien.
Den belgiske utrikesministern Louis Michel var en av de starkaste försvararna av sanktionerna mot Österrike som EU införde efter att Haiders Frihetsparti bjudits in i koalitionsregeringen där. Michel uppmanade till och med belgare att inte resa på semester till Österrike.
Belgiens starka reaktioner mot Österrike var dock mest ämnade åt hemmaopinionen. Michel, en fransktalande liberal, ville tydligt och klart visa att isoleringen av Vlaams Blok under inga förhållanden kommer att brytas, menar politiska observatörer.
Vlaams Blok har hittills satsat på att blidka högerflanken av det liberala partiet VLD i Flandern och de konservativa inom oppositionspartiet det kristna folkpartiet CVP.
Vissa i dessa partier anser att det vore bättre att låta högerextremisterna bränna sig själva genom att ge dem makt än att “isolera dem och därmed göra dem till offer”.
Vlaams Blok har den senast tiden arbetat hårt för att framstå som ett rumsrent parti. Tidigare i år övergav de sitt “sjuttiopunkts- program” i vilket alla partiets främlingsfientliga förslag räknas upp.
Partiets affischer har också förändrats – från aggressiva symboler som boxhandskar och borstar, som symboliserat den stora utrensning de planerar – till leende barn som uppmanar väljarna att “känna sig hemma i sitt eget land”.
Det är ett mildare sätt för att föra fram samma budskap som tidigare, då man sa: “Eigen Volk Eerst” (Vårt folk först). Men den nya förpackningen ändrar inte innehållet, menar analytikerna.
Politiska observatörer menar att hotet från extremhögern lätt kan avvärjas genom förändringar av röstlagen: genom att ta bort röstplikten och genom att tillåta invandrare som levt länge i Belgien, men som saknar belgiskt medborgarskap, rösträtt.
Enligt opinionsmätningar har extremhögern mest stöd bland lågutbildade och äldre. Av dem har många sagt att de inte skulle gå och rösta om de inte var tvungna till det.
(001006)
.
