000926 (IPS) – Stora protester mot Internationella valutafonden, IMF, och Världsbanken organiseras vid institutionernasårsmöten i Prag. I medierna porträtteras demonstranterna ofta somunga anarkister från rika länder. Den bilden stämmer inte enligten ny rapport som hävdar att de viktigaste protesterna motglobaliseringen sker i fattiga länder.
Idag, den 26 september, börjar Internationella valutafonden, IMF:s årsmöte i Prag. Ett stort antal demonstranter finns på plats för att protestera mot den internationella finansinstitutionen, och många fruktar att det kommer att gå våldsamt till.
Enligt en ny rapport från den brittiska organisationen World Development Movement, WDM, är de stora och ofta handgripliga protesterna mot globaliseringens effekter vanligare än vad många tror.
Sedan “slaget om Seattle” i december förra året, då demonstranter belägrade Världshandelsorganisationen WTO:s ministermöte, har det enligt WDM:s rapport förekommit oroligheter i samband med protester mot IMF vid 50 tillfällen, i 13 olika länder.
Enligt WDM har media skrivit om en ny rörelse i Europa och USA, som tagit sig uttryck i protesterna mot WTO, IMF och Världsbanken.
Men, skriver rapportens författare, “den här 'nya rörelsen', som porträtteras av media som studenter och anarkister från de rika länderna i norr, är bara toppen av ett isberg. I syd (utvecklingsländerna) har en mycket djupare och bredare rörelse utvecklats i åratal.”
En av rapportens författare, Jessica Woodroffe, skriver i ett separat uttalande att IMF:s och Världsbankens försök att avfärda demonstranterna som rika studenter är “naivt och förolämpande”.
“Miljontals människor runt om i världen har varit modiga nog att protestera mot IMF:s politik. Från Argentina till Zambia har bönder, präster, lärare och fackföreningsmedlemmar uppmanat till ett slut på de av IMF framtvingade ekonomiska reformerna.”
Enligt WDM har ungefär hälften av de 50 demonstrationerna slutat med att man har satt in kravallpolisen eller armén mot demonstranterna. Totalt tio människor har dött, och 300 har skadats i protesterna.
Utvecklingsländerna är fortfarande låsta i ett beroendeförhållande till de finansiella institutionerna, enligt rapporten, som också innehåller en lista över protester som enligt WDM visar hur djupt de fattiga motsätter sig införandet av en “liberaliseringspolitik som är skadlig för de fattiga”
I Bolivia ledde protesterna mot privatisering av vattenförsörjningen, och en prisökning på 200 procent, till allvarliga upplopp och protester mot IMF:s politik. Bolivias president var tvungen att utlysa undantagstillstånd och sex människor dog.
I januari i Ecuador ledde protesterna mot IMF till att 3 000 människor stormade parlamentet, samtidigt som 10 000 demonstrerade utanför.
I Paraguay fick de som deltog i en 48-timmarsstrejk mot privatiseringen av telefonnätet, vattenförsörjningen och järnvägarna veta att privatiseringarna inte var förhandlingsbara eftersom det ingick i ett IMF-paket.
Och i Nigeria utlystes i juli en generalstrejk mot avregleringen av oljesektorn, vilken också var en del av IMF:s program.
Men i Prag är det studenter och anarkister från de rika länderna i norr som hamnar i tidningsrubriker världen över.
Ungefär 1 000 aktivister deltog på söndagen i en protestmarsch som organiserades av Inpeg, en lös koalition av tjeckiska anarkister, miljöaktivister och vänsteraktivister som förenat sig i protesterna mot den ekonomiska globaliseringen.
Inpeg, som vill att IMF och Världsbanken ska läggas ned, anordnar den här veckan ett “motmöte” för aktivister som ska diskutera gräsrotsalternativ till IMF:s och Världsbankens strategi för utveckling.
Inpeg har trätt fram som den största gruppen för de mer radikala av demonstranterna, och de uppmanar demonstranterna att föra oväsen, med hjälp av till exempel visselpipor, för att de finansiella institutionernas möten ska drunkna i “en kakofoni mot kapitalet”.
(000926)
.
