000919 (IPS) – 13-åriga Priyanka läser sagor för de sjuka barnen på en sjukhus i en förort till Colombo. Hon hjälper till med arkiven och hon tar ibland hand om spädbarnen. På nätterna sover hon på en matta i ett hörn av sjukhussalen.
Priyanka heter egentligen något annat. Hon är inte anställd på sjukhuset och hon är inte sjuk. Hon fördes till sjukhuset för nio månader sedan för att genomgå en medicinsk undersökning sedan hon blivit sexuellt utnyttjad av sin farbror.
– Jag trodde aldrig att de skulle behålla mig här så läge. Jag ville åka till något hem eller en skola när testerna var över, säger Priyanka.
Hon har hittills bara fått besök från den myndighet som har hand om skyddstillsyn av barn en gång. Då lovade besökaren att han skulle hitta ett nytt hem åt flickan men ingenting har hänt.
Hennes mamma jobbar i Gulfstaterna hennes far var alkoholiserad. Det var när han dog som hon flyttade in hos den farbror som utnyttjade henne. Idag är hennes enda släktingar i landet en 18- årig bror och en farmor.
– Jag skulle kunna bo hos min bror, men jag är rädd eftersom min farbror har hotat att skada mig när han släpps ut ur fängelset, säger flickan.
Personalen på sjukhuset säger att de medicinska testerna bara tar någon vecka och att de tycker att det är skamligt att ingen har tagit hand om 13-åringen.
Priyanka är ett av hundratals sexuellt utnyttjade barn Sri Lanka som är strandsatta på sjukhus runt om i landet i väntan på att omplaceras.
Enligt lagen ska barnen först genomgå en undersökning och sedan skickas till ett statligt hem. Sjukhusen, åklagarmyndigheten, polis och barnavårdsmyndigheterna ska samarbeta med dessa ärenden.
Barnavårdsnämnden skyller på polisen, de säger att de får bristfällig information från dem. Polisen i sin tur säger att deras jobb är avslutat när brottsutredningen är klar.
Barnrättsaktivister säger att barnens problem långt ifrån är slut när de anmält förövaren eftersom vissa rättsfall drar ut i månader. De anser också att den nationella myndighet till barnens skydd, NCPA, som inrättades för två år sedan inte utför sitt uppdrag.
NCPA ska granska hur lagar som rör barnens skydd efterlevs. Myndigheten har stora befogenheter men aktivisterna hävdar att den bara agerar om någon lämnar in en anmälan. NCPA kritiseras också för att omhändertagandet av barn som utsatts för sexuella övergrepp inte fungerar.
Det finns bara två inrättningar i hela landet för dessa barn och inte ens de uppfyller kraven, menar kritikerna. Organisationen Peace skriver i en utredning att offer för sexuella övergrepp och tonåriga förövare tvingas bo på samma institution, vilket skapar nya problem. Dessutom är institutionerna dåligt utrustade och dåligt bemannade, skriver organisationen.
– Den dagliga skötseln av centren är inte vårt arbete. Det ska de lokala barnavårdsmyndigheterna sköta, säger Wasantha Kumara, NCPA:s jurist.
De senaste sex månaderna har minst sex barn på dessa institutioner försökt ta livet av sig. Många andra har klagat på dålig behandling och att ingen bryr sig om dem.
I augusti togs en 15-åring från en av institutionerna in på sjukhus, där hon dog av en mystisk sjukdom. Efter dödsfallet erkände NCPA:s ordförande Harendra de Silva att det finns för lite personal på institutionerna och att de anställda inte har tillräcklig utbildning.
(000919)
.
