000821 (IPS) – Nio fransktalandeländer i Afika söder om Sahara firar 40 år av självständighetfrån Frankrike och Belgien denna månad. Men enligt regionalaanalytiker har de inte mycket att fira – den ekonomiska situationen hartill och med har förvärrats sedan självständigheten i flerländer.
Befrielsen för de fransktalande kolonierna inleddes 1958, då Guinea Conakry förklarade sig självständigt. Två år senare, 1960, garanterade Frankrike självständighet till majoriteten av landets kolonier i Väst- och Centralafrika.
Belgien erkände autonomitet till belgiska Kongo (nuvarande Kongo- Kinshasa) Rwanda och Burundi samma år.
I augusti för 40 år sedan tog medborgarna i Togo, Benin, Elfenbenskusten, Niger, Mali, Burkina Faso, Kongo-Brazzaville, Gabon och Senegal kontrollen över sina egna öden.
Många fransktalande afrikaner trodde och hoppades att självständigheten skulle innebära slutet på det lidande, den misär och den förnedring de upplevt under över ett århundrade av europeisk överhöghet. Men verkligheten har inte infriat förhoppningarna.
– Allt sedan självständigheten har vi upplevt samma problem – korruption och nepotism. I princip ingenting har förändrats, säger fader Raymond Goudjo i Benin.
Majoriteten av de före detta franska och belgiska kolonierna befinner sig idag bland världens fattigaste länder och de härjas av aidsepidemier, krig och svält.
Edem Kodjo, före detta generalsekreterare för Afrikanska enhetsorganisationen OAU, skyller katastrofen på inkompetens hos de styrande. De flesta observatörer är eniga om att kolonisationen inte skapade afrikanska politiker som hade förmågan att utveckla vare sig ekonomin eller att säkerställa folkets välmående.
Det kanske bästa exemplet på sådan inkompetens är Kongo-Kinshasa, före detta Belgiska Kongo. Landet hade betydande ekonomiska tillgångar vid tiden för självständigheten 1960 – vägar och järnvägar fungerade, man hade en flyglinje, en grund för industri och en stabil valuta.
40 år senare finns inte mycket kvar. Ett blodigt och mycket kostsamt inbördeskrig har tvingat ner landet på knä.
En del analytiker skyller på själviska politiker:
– Det har funnits många opportunister, säger Kitima Kasendwe, som själv är politiker.
– De konfiskerade makten från folket och inledde en rovdrift på nationens resurser vilket ledde till förskingring av statens pengar och ägor. Men de skyldiga har aldrig straffats, säger han.
En liknade analys kan göras för det oljerika grannlandet Kongo- Brazzaville, där 40 år av självständighet har inneburit 40 år av tröstlöshet.
– Under perioden mellan 1960 och 2000, med undantag för vissa förbättringar under 80-talet, har ekonomin inte upplevt några större förbättringar, säger Ludovic Mpouto som undervisar vid universitetet i Brazzaville.
Landet har egentligen stora möjligheter, precis som president Denis Sassou Nguesso sa vid förra årets självständighetsfirande:
– I hela landet kan alla grödor odlas. Vi har stora kvantiteter med värdefull skog, viktiga fiskevatten och vår mark är rik på olja, gas, järn, guld, diamanter och andra mineraler.
Vissa analytiker anser att problemen beror på att kolonierna inte var mogna för självständighet är den kom.
– Belgarna var inte intresserade av att förbereda kongoleserna för självständigheten, säger professor George Sayal.
– Kolonisatörerna hade inget att vinna på att utbilda en elit som skulle efterfölja dem. Vid tiden för självständigheten fanns det till exempel inga läkare i Kongo – bara assistenter, säger han.
Mamadou Fofana från Mali säger att ''Självständigheten var illa förberedd av våra ledare eftersom de bara följde en politisk agenda och inte tog hänsyn till ekonomi.afrikanerna var för snabba, de borde inte ha jagat iväg den vita expertis de behövde”.
Den togolesiska historikern Atsutse Kokouvi Agbobli skriver i ett debattinlägg att den afrikanska kontinenten inte på något sätt är fri från västerländsk dominans. “Självständigheten gavs på grund av internationella påtryckningar”.
Han anser att dagens afrikanska krig är resultatet av häftig konkurrens mellan västnationer om kontrollen över kontinentens resurser.
''Nästan alla koloniala territorier i Afrika är självständiga idag, men de är svaga pseudostater som är ivriga att visa upp sina självständighetssymboler – sin flagga, sin nationalsång och sina diplomater”, skriver Kokouvi Agbobli.
Edem Kodjo, OAU:s före detta generalsekreterare, säger att de före detta kolonierna har kollapsat ekonomiskt eftersom ledarna inte visste hur man skapar strategier för hållbar utveckling och undviker att bli beroende av andra länder.
– De afrikanska ekonomiernas struktur har i princip inte förändrats. Afrika har förblivit en kontinent som producerar sådan som inte konsumeras hemma, och där man konsumerar det man inte producerar, säger han.
Han uppmanar de afrikanska staterna att förändra den exportinriktade strategin, vilket OAU har arbetat för sedan mitten av 80-talet.
(000817)
.
