000817 (IPS) – De 23 maj var mardrömmen över för fångarna i det ökända fängelset Khiam i södra Libanon. Det fruktade SLA-fängelset stormades och fångarna släpptes ut i friheten. Nu vågar de vittna om tortyren och se framåt.
24-åriga journalisten Cosette Ibrahim kommer alltid att minnas den 2 september 1999. Hon åt en sen lunch med sina föräldrar när en Mercedes körde fram till huset i den kristna staden Rmeich.
Två män bad henne följa med och svara på några frågor. SLA- officeren Aql Hashem, som då var befälhavare över den västra sektorn av den zon som Israel ockuperade, sa att om hon inte svarade tillfredsställande på hans frågor skulle hon föras till Khiam, ett fängelse som den pro-israeliska milisen SLA kontrollerade.
En djupt förvånad Cosette klev in i bilen och förstod ganska snabbt att de redan var på väg mot det fruktade fängelset.
– Bisarrt nog finns det ett slags lättnad i att ge upp, att veta vart du ska och att det inte finns någonting du kan göra , säger Cosette.
Cosette är en av över 3 000 människor som suttit i Khiam- fängelset. Vissa greps för att ha lämnat information till Hizbollah-gerillan, andra för att de misstänktes samarbeta med gerillan. Ytterligare andra spärrades in bara på grund av att de inte samarbetade med SLA.
– Sedan jag vägrat att ge honom information vid upprepade tillfällen kände jag att Youssef Hashem, som var ansvarig för säkerheten i vår by, var avogt inställd till mig. Sedan kom hans hämnd, säger Sawsan Khanafer, en 24-årig lärarinna som fördes till Khiam i februari i år.
Khiam togs i drift av israelerna 1985. De ansvarade direkt för fängelset till och med 1987 då de överlämnade kontrollen till sina allierade, SLA.
Internationella Röda kors-kommittén, ICRC, utövade påtryckningar på SLA om att få besöka fängelset. Det ledde till att förhållanden förbättrades något och ICRC fick slutligen besöka fängelset 1995.
Men trots internationella påtryckningar fortsatte tortyren. Före detta fångar vittnar om att de hängts upp och ner, sparkats över hela kroppen och att de fått elstötar.
Sawsan berättar att två kvinnliga vakter kom och hämtade henne varje dag , 20 dagar i sträck. En påse sattes över hennes huvud och hon förseddes med handklovar. Sedan släpades hon in i ett rum där hon förhördes två timmar på morgnarna och två på eftermiddagarna .
– De första tre dagarna var okej, de slog mig inte, men sedan fick jag en försmak av hur illa det kunde bli, säger hon.
Sawsan tvingades ner på knä och skulle hålla upp en stol ovanför huvudet med händerna som satt fast i handklovar i timmar. Om hon tappade stolen hotade de att avrätta henne.
Rädslan fick henne att orka länge, men till sist kollapsade hon. Då slängde de vatten på henne och gav henne elektriska stötar genom fingrarna. De sparkade henne i ansiktet så att hon bröt näsan. Trots detta säger hon att kvinnor behandlade mindre grymt än män, som tvingades utstå än värre tortyr.
Sawsan berättar att hon grät sig till söms i den isoleringscell där fångarna satt under förhörsperioderna.
– Det värsta var nästan när de slutade komma och hämta mig. Var det slutet för mig? Eller skulle jag kanske släppas fri?, säger hon.
Men efter två månader sattes hon i en cell tillsammans Ismahan Khalil, Cosette Ibrahim och fyrbarnsmamman Najwa Samhat.
De fyra kvinnorna försökte hålla modet uppe hos varann. De visste att den israeliske premiärministern Ehud Barak hade lovat att Israel skulle dra sig tillbaka från södra Libanon den 7 juli och det var deras hopp.
Och befrielsen kom den 23 maj då den muslimska bönen “Allah Akbar” genljöd i fängelset.
– Vi såg genom hålet i dörren att fängelset översvämmades av människor, och sen kom en man och bröt upp den med en kofot, säger Sawsan.
Ingen skrattade, ingen grät. De var alla för chockade för att förstå att mardrömmen var över.
– Det var tack vare våra och andras uppoffringar som vår land till sist befriades, säger Cosette.
Fångarna har nu så smått börjat vänja sig vid livet i frihet. Men ärren är djupa. Det kommer att ta tid innan folket i södra Libanon vågar tala utan rädsla.
– Jag lärde mig vad friheten kostar i fängelset. Det, och 22 år av ockupation, har format våra attityder, säger Sawsan.
(000815)
..
* BILDER kan fås efter förfrågan till IPS-Stockholm. Maila oss: ipsnewsalgonet.se
..
Bildtexter:
Sawsan Khanafer (t.v.) och Najwa Samhat. Sawsan torterades i den proisraeliska milisen SLA:s fängelse. I dag säger hon att hon har lärt sig vad friheten kostar.
Cosette Ibrahim var en av de som befriades ur det ökända fängelset Khiam när Israel drog sig ur södra Libanon för tre månader sedan.
Foto: Kim Ghattas
.
