000711 (IPS) – Den palestinska ledaren Yasser Arafat inlederpå tisdagen det historiska mötet med Israels premiärminister EhudBarak och USA
– Ekonomin krymper, och marknaden sjunker, säger Natshe, som sitter på sitt kontor, omgärdad av skolådor med skor av allehanda slag.
En del av skorna kommer från hans eget företag, Reem Sportshoes. De andra kommer från Kina, giganten i skoindustrin som har konkurrerat ut många palestinska skotillverkare tack vare sin billigare arbetskraft.
Konkurrensen från Kina hotar att utrota skoindustrin, som är den största industrin i Hebron. Men det är inte bara industrins problem som bekymrar palestinierna när toppmötet i USA inleds.
På mötet kommer man att inrikta sig på politiska frågor, som Jerusalems framtid, och Palestinas eventuella status som stat, snarare än de frågor om hur man ska få mat på borden som en stor del av befolkningen är upptagna med.
Den palestinska ekonomin är sårbar genom att den är beroende av att de israeliska myndigheterna släpper in 120 000 palestinier till sina jobb i Israel varje dag. Den är också försvagad av pessimismen bland både konsumenter och investerare, och lönerna är låga, i synnerhet i den offentliga sektorn.
Andelen palestinier som lever under fattigdomsgränsen växte från 20,1 procent 1997 till 23,3 procent 1998, enligt det palestinska forskningsinstitutet för ekonomisk politik, Pepri.
– Man är upptagen med politik, men det som verkligen betyder något för freden är mänskliga frågor, frågor om arbete och löner, säger Hisham Awartani, ekonom på centret för Palestina-forskning i staden Nablus på Västbanken.
– Folk är inte optimistiska när det gäller den närmsta framtiden. De gör inte av med så mycket pengar, utan sparar för svårare tider, säger Awartani.
– Folket är inte så entusiastiskt över fredsprocessen, och de är rädda att vad som helst kan hända.
Importen från Kina har också förstört textilindustrin på Västbanken, enligt Pepri.
Baseem Makfoul, ekonom på Pepri, säger att Arafats palestinska myndighet har misslyckats med att begränsa skadorna som har orsakats av att Israel gradvis har minskat tullavgifterna under de senaste åren. Det har också påverkat den israeliska kläd- och skoindustrin. Enligt reglerna för självstyre har den palestinska myndigheten inte rätt att sätta upp egna tullavgifter, och de palestinska områdena anses tillhöra samma handelsområde som Israel.
I en lokal skoaffär funderar Iftihar Shawwar över om han skall köpa kinesiska skor eller skor som är tillverkade i Hebron.
– Jag är lärarinna, och jag har fem barn, så jag måste köpa billiga skor. Vi har inga pengar, säger hon.
Shawwar tjänar 3 300 kronor i månaden.
Natshe, å sin sida, är övertygad om att hans skor är bättre än de kinesiska. Han säger att de kinesiska skorna håller så låg kvalité att den palestinska myndigheten borde ha stämplat dem som undermåliga och sett till att de aldrig kom ut i butikerna.
– Lukta på den här, säger han till mig och tar ner en kinesisk sko från hyllan.
– Det här är vad de dumpar på våran marknad.
Och skon har faktiskt en märklig, metallisk lukt, som enligt Natshe beror på att skorna tillverkas av återvunna produkter.
Men även om han inte gillar lukten, har Natshe utvecklat en förnuftig respekt inför det faktum att de kinesiska skorna kan ta över hans marknad.
1995 arbetade 80 arbetare i hans fabrik, och tillverkade 1 500 par skor om dagen. I dag har han 15 anställda som tillverkar 100 par skor om dagen. Han säger själv att han har räknat ut att de tjänar tio gånger mer än kinesiska arbetare.
Men Natshe inser att han inte kan vinna över den kinesiska textilindustrin, så i stället har han beslutat sig för att inleda ett samarbete med ett kinesiskt företag.
– Allting kommer att tillverkas i Kina. Nu försöker jag skicka mina maskiner till Kina för att tillverka produkterna där. Vad kommer att hända med mina arbetare? Det är ett problem för den palestinska myndigheten, säger han.
Tusentals arbetare inom skoindustrin har förlorat sina jobb de senaste åren, och de som fått lämna sina jobb har det svårt, eftersom det inte finns något socialt säkerhetsnät i den ekonomiskt magra palestinska myndigheten.
– Vi kan inte göra något, och det är ett stort problem eftersom vi inte har något system för att hjälpa de arbetslösa, säger industriministern Sa'adi Kurunz.
Den palestinska myndighetens strategi är att omvandla industrin och förbättra dess teknologi för att göra produkter av högre kvalité som kan gå på export, förklarar Kurunz
Det skulle innebära att man lägger om produktionen, till exempel från att tillverka t-shirts, vilket Kina ändå gör billigare, till att tillverka dyra damkläder.
För att kunna förändra industrin på det sättet lanserade industridepartementet förra året ett program för uppgradering och rehabilitering, tillsammans med FN:s organisation för industriutveckling.
Baseem Makfoul, ekonomen, säger att det var ett bra projekt, men han säger samtidigt att det kom för sent. Han anklagar den palestinska myndigheten för att inte ha planerat ett välgenomtänkt svar på konkurrensen från utlandet, trots att Israel så tidigt som 1992 tillkännagav att landet gradvis skulle ta bort tullavgifterna.
Även om den palestinska myndigheten inte kan sätta sina egna avgifter, så skulle den kunna utöva en viss kontroll genom restriktioner mot importlicenser och genom att införa kvalitetskrav.
– Vi kan inte skylla all vår otur på andra, säger Makfoul.
(000711)
.
