000607 (IPS) – "Ni har kommit hit i era rullstolar. Ni har kommit med er aids. Ni har kommit med er cancer. Ni har kommit till predikantens fötter. Ni har kommit till Jesus fötter. Jesus är här", dundrar den blonde, amerikanska predikanten Peter Youngren, medan han skakar sin knutna näve.
Och de kom i hundratusentals, många framhaltandes med kryckor och käppar. Under den heta afrikanska solen kämpar en mor för att få sin rullstolsburna son att dricka lite apelsinjos.
Över scenen står det “Jesus är svaret, bara tro”, på en banderoll.
Youngren torkar svetten från sin panna och fortsätter “Vi ska be en mäktig mirakelbön. Vi ska hela den här staden. Hur många i den här staden kan säga: Jag behöver Gud? – Sträck upp era händer nu.”
Massan är riktad mot podiet. Tusentals händer sträcks upp i luften. Tårar rinner ner för ängsliga ansikten. Inom loppet av några minuter kollapsar ett dussin kvinnor nära scenen.
Väckelsepredikanter gör strålande affärer i Kenya idag. Internationella predikanter besöker Nairobi i princip varje månad och de drar miljoner åhörare och samlar in stora pengar.
– Om du har en bön som du vill få svar på, lägg den i kuvertet tillsammans med din gåva. Ge generöst av tacksamhet till Jesus, säger Youngren till sin publik.
– Se till att alla får möjligheten att skänka, instruerar Youngren det hundratalet medhjälpare som samlar in gåvorna i säckar.
– Vi räknade pengar i två dagar, berättar Charles Babbler, som var medhjälpare under predikanten Benny Hinns mirakelkorståg i april. Det drog 1,2 miljoner troende.
Kenyanerna är desperata. Framtiden erbjuder mycket lite hopp. Arbetslösheten växer och folk kämpar för att överleva i lågkonjunkturen.
Läget blir värre och värre för varje dag på grund av torkan som drabbat stora delar av Afrikas horn. Förra månaden infördes de hårdaste elransoneringarna någonsin i landet.
Vissa förklarar att det går dåligt för Kenya genom att säga att Gud har dömt landet. En av dem är Francis Irungu på missionsstationen Rhema i Nakuru. Sammandrabbningarna mellan klaner 1997, ökningen av tågolyckor, bomben i Nairobi 1998, hiv och torkan – allt är ett straff från Gud.
– Detta är Guds argumentation med dig, O Kenya. Du har inte lyckats föda de fattiga. Du har inte visat godhet mot din granne. Därför är jag förargad på dig O Kenya. Mitt straff drabbar dig och inget kan rädda dig annat än om du återvänder till mig, predikar han.
“Blinda ser. Lama går. Döva hör”, lovar Peter Youngren på över 40 000 affischer som satts upp över hela huvudstaden.
Och i ett land där halva befolkningen lever i fattigdom och inte har råd med grundläggande sjukvård är religionen ibland det enda hoppet.
– Alla här är desperata, säger James Gathanga, som kom till väckelsemötet med sin hyresgäst, herr Jenga, som suttit i rullstol sedan 1998.
– När Benny Hinn varit här sa Jenga till mig att nästa gång en vit predikant kommer till stan, ta mig dit, säger Gathanga.
– Om predikanten är en vit kille, då kommer något att hända. Det utlänningarna kommer och gör är rätt otroligt. Man känner det. De har jobbat mer. De är mer inspirerade. Om du spenderar tid med en vit predikant får du mer än av en svart, säger han.
– När en mzungu (utlänning) kommer behöver han inte dina pengar. Han är från ett rikt land där alla har pengar. Här finns det inga pengar och inget arbete, utom att stjäla.
Jenga “botades” på väckelsemötet och tog sig upp på scenen med Gathangas stöd, enligt Gathanga.
Många religiösa ledare är försiktiga med att ifrågasätta väckelsepredikanterna.
– Vad gäller mirakel ligger vissa saker utom vårt förstånd. Att förklara hur mirakel sker är ett mysterium, säger prästen Emmanuel Ngugi på församlingen Holy Family Basilica.
– Vi är alla predikanter och han har gett oss skilda gåvor. Vissa har fått gåvan att be för människor som helas, säger han.
Men han erkänner att: “Vårt folk är i behov av hopp. För de som inte förstår bättre är det väldigt lätt att bli utnyttjad och illa behandlad”
Professor Ndung'u, som leder avdelningen för religionsstudier vid universitetet i Nairobi, vill också betona det positiva med väckelsepredikanter.
– Helgandet är inte bara fysiskt. Det kan vara psykiskt eller spirituellt. Om han rör någons hjärta på ett sätt som förändrar deras liv, är även det ett mirakel, säger han.
Men visst finns det skeptiker.
– De flesta av dessa predikanter är lurendrejare, om miraklen var på riktigt skulle vi kenyaner aldrig behöva besöka något sjukhus. Det handlar om pengar, säger taxichauffören Dominic Ruheri.
Vissa religiösa predikanter pressar mycket pengar ur sina församlingar. En av dem är koreafödde David Cho, som besökt Kenya flera gånger.
– Idag är det månadsslut och jag vet att ni alla har fått lön. Jag väntar mig minst 1 500 kenyanska shilling från var och en av er, säger han till sin församling.
(000607)
.
